Opeth på Gröna Lund, Stockholm
2012-09-14
Roadrunner Records
Ikväll är det molnigt, lite småkyligt och lagom fuktigt ute. Man vet inte riktigt om det kommer börja regna eller inte, så man ser faktiskt ett och annat paraply i publikhavet framför gröna lunds stora scen här i vår fagra huvudstad. Man skulle nog kunna kalla detta för höst, ganska tidig sådan, men oavsett om det är höst eller ej så är vädret perfekt för kvällens konsert. Jag står, precis som de flesta, och väntar spänt på att Opeth skall gå på scenen och påbörja något historiskt.
Om någon för fem år sedan hade sagt att jag skulle få se Opeth spela på stora scenen på gröna lund hade jag börjat skratta åt människan, men nu är det faktiskt dags. Energin och scennärvaron är på topp, och allt är precis som det ska vara. Jag har nog aldrig sett Mikael Åkerfeldt så glad förr, och det förstår jag. Att spela på samma scen som bl.a. Bob Marley en gång i tiden har uppträtt på måste vara magiskt.
Bandet bjuder på en väldigt blandad setlist ikväll, vilket förvånar de flesta. Precis som alla andra så förväntade jag mig nästan bara låtar från senaste alstret Heritage, men vi blir bjudna på så hårda spår som Demon of the Fall från My Arms, Your Hearse och The Grand Conjuration från Ghost Reveries vilket resulterar i en otroligt glad publik. Jag hade visserligen inte klagat om hela setlisten bestod av låtar från Heritage, men detta var en fantastisk överraskning.
Jag saknar tyvärr vissa låtar som jag gärna hade velat höra, speciellt Bleak, men vi får ändå höra en hel del magiska spår så det är inget jag ska klaga på. Kvällens höjdpunkter är utan tvekan Demon of the Fall, The Drapery Falls samt Deliverance. En magisk kväll med vacker musik i världsklass ska man inte klaga på. Jag tackar Mikael och hans orkester för
en historisk kväll som jag sent kommer glömma.
Bäst: Tvinga mig inte att välja!
Sämst: Att jag inte fick höra Bleak.
Betyg: 9/10
//Ahmed Jelaca
