Det är långt från Vacaville i Kalifornien, där det begav sig redan 1993 till Gasklockorna i Gävle där det ikväll beger sig.
Papa Roach står på scen, solen skiner och introt till ”Getting away with murder” går igång. Manskapet kommer en efter en ut på scen och det är redan på förhand bra glöd från scen.
Man känner att det inte är långt mellan publikhav och scen, men det är något som fattas.
Ljudet, då framförallt volymen och i synnerhet den på Jacoby Shaddix mikrofon är inte rätt. Detta håller tyvärr i sig alldeles för länge och lyckas förstöra så väl ”Burn” från senaste alstret ”Time For Annihilation…” som nämnda inledningsnumret. Det avhjälps inte förrän den första riktigt gamla pärlan dammas av och ”Between angels and insects” från 2000 års ”Infest” drar igång. Det är först här, och i nästföljande ”Forever” som man känner bandet och som ett minne skapas. Härifrån fortsätter det faktiskt stadigt uppåt, med hitlåtar som avlöser varandra och publikflirtar där man t.ex ombeds sitta ner innan det brakar loss i ”…To Be Loved” varvat med utstrålning, närvaro och glädje som få band innehar. När man framåt slutet river av ytterligare en gammal låt, nämligen ”Dead Cell”, även denna från ”Infest” så är det precis så bra som det borde vara en dag i solen.
Betyg: 8/10
Kim Frost