Berättelsen om Sabaton borde vid detta laget tillhöra allmänbildningen i Sverige. Formade vid millenniumskiftet och stationerade i Falun byggde de sakta upp ett rykte om sig som ett krigsbesjungande band med en fräsig liveshow. År 2005 släppte de debuten Primo Victoria, som bemöttes väl av kritikerna, men media var sparsamma med att berätta om grabbarnas framfart. Bandet lät sig dock inte nedslås utan tuffade stadigt vidare med sin krigsromantik och sina pansarvagnar. Sedan dess har det blivit fem studioalbum, två livealbum, en DVD, egen festival, egen kryssning, grammisnomineringar, kulturpriser, världsturnéer och mycket mer. Ett tag såg framtiden mörk ut då fyra av gruppens medlemmar valde att avgå med omedelbar verkan. Kvar var ledarduon Joakim Brodén(sång) och Pär Sudström(bas) som blev ansvariga för Sabatons framtid.
Alla ovädersmål skingrades dock när nya medlemmar värvades och skivan Carolus Rex (2012) såg dagens ljus. Med sina bombastiska körer, sång på svenska och ett konceptuellt berättande om Stormaktstiden kammade bandet äntligen hem högsta vinsten. Skivan såldes i platina vilket gjorde Sabaton till det första heavy metallbandet någonsin inom Svea rikes gränser att lyckas med en sådan bravad. Grabbarnas framgångssaga började i botten och än är toppen inte nådd. Ett nytt album är i skrivandets stund på väg ut i skivbutikerna. En platta som lämnat de stora krigsfälten för att behandla de enskilda hjältarna. De episka arrangemangen har tonats ned och även om skivan inte kan beskrivas som simpel så är den ändå en aningens enklare i sin utformning.
– Det håller jag med om, säger Pär Sundström via telefon från Tyskland. Carolus Rex enda svaghet, som jag anser det, var att den var för maffig. Allt var episkt med körer och orkester. Den var extremt stor. Nu har vi valt att ta ett steg tillbaka, kanske lite till Art of War. Det är mindre syntar, mer gitarrer, mer rakt på sak och mer heavy metall.
Vad Pär summerar är den ljudbild som kommande plattan Heroes förmedlar. Det är mer avskalat i jämförelse med tidigare alster utan att det för den skull låter mindre Sabaton om det. Tidigare har bandet oftast beskrivit historiens vingslag utifrån ett macroperspektiv. Det är de stora slagfälten och händelserna som skildrats. Med Heroes har bandet valt att gå ned på micronivå för att studera den enskilda människans ingripande i väpnad konflikt. Ett tilltag som fått bandet att för första gången skriva en text som enbart handlar kvinnor. Låten heter Night Witches och beskriver insatserna från de kvinnliga flygarna vid det sovjetiska bombregementet 558 NABP.
– Den låten har vi haft i åtanke i flera år men den blev inte av fören nu. Vi hade kunnat ha med den på Coat of Arms, vilket var en tanke, men just då fick vi inte till det. Istället så sparade vi den. Likadant var det med Inmate 4859. Det är också en låt som vi planerade att ha med på Coat of Arms men som vi istället valde att hålla på. Med Heroes har idén varit att zooma in på mindre saker, inte bara stridsvagnar på stora slagfält. Det blev en skiva med enskilda individer. Jag tycker också personligen att det var ganska spännande med natthäxorna.
– Vi hade fler låtar med kvinnor i huvudrollen men sedan hittade vi inte någon musik som passade in till dem. Vad vi kände med just Night Witches var att det funkade musikaliskt då den lät både cool och förbannad. Den har en attityd i sig som fungerar bra med det musikaliska temat på skivan.
– Några andra kvinnor som vi funderade på att ha med var bland annat en brittisk spion. Hon blev så småningom en stor inspiration till James Bond filmerna. Sedan hade vi en nyzeeländska som flyttade till Frankrike som vi också tyckte hade en rätt så frän historia. Ett tag så var hon inte bara världens mest eftersökta kvinna utan även den mest eftersökta människan på Gestapos lista. Hennes historia var intressant. Det hade kunnat bli en tuff titel på en låt; most wanted woman on earth. I slutändan fick vi tyvärr inte till det musikaliskt.
Den brittiska spionen som Pär omnämner är ingen mindre än Christine Granville som anställdes inom Special Operations Executive. Där tjänstgjorde hon som agent i Frankrike, Polen och östra Europa. Efter andra världskriget belönades hon med bland annat Brittiska imperieordern och Franska Krigskorset. Världens mest eftersökta kvinna hette Nancy Wake (även kallad ”vita musen”) och deltog i franska motståndsrörelsen. Genom detta drag drog hon på sig tyska Gestapos vrede varvid de utlöste en belöning på hela fem miljoner franc till den som kunde lämna över henne.
Sabaton har, som tidigare nämnt, gjort sig kända för att beskriva krigshistoria. Dock har de alltid haft ett väldigt eurocentriskt perspektiv. Det vill säga, de har alltid utgått från Europas version av händelseförloppet. Ett synsätt som dominerar den västerländska kulturen men som i dagens globala värld kanske måste omprövas.
– Vi har tänkt i de banorna. Samtidigt är historien tillgänglig för oss här och den talar till oss på det här sättet. Det är på detta vis vi har fått historien berättad för oss, lägger basisten till fundersamt och letar efter orden. Ett annat sätt att se på detta är att den som vinner, eller vad man nu ska säga, oftast har rätten att skriva historien. Den andra sidan får bara skriva någon form av alternativ berättelse. Däremot har vi försökt att hitta olika vinklar att skriva ifrån.
Genom att belysa historien utifrån ett grått perspektiv snarare än en svart/vit prognos har bandet kunnat skriva utifrån kontroversiella perspektiv, utan att för den delen välja en politisk sida. De har poserat tillsammans med israeliska soldater, de har besjungit svensk stormaktstid, de har pratat om tredje rikets uppgång och ändå har de alltid lyckats ducka undan de värsta kulorna.
– Det är fortfarande människor som tolkar oss som politiska vilket jag inte ser som något konstigt. Våra fans som har sett oss, lyssnat på oss och som äger flera av våra skivor vet att vi inte har någon politisk agenda. Däremot är det rätt enkelt att missförstå vilka vi är om man bara lyssnar på refrängen i Rise Of Evil. Där sjunger vi ”the Reich will rise”. Vet man då inget mer om Sabaton är det inte svårt att dra paralleller till nazismen. Lyssnar man sedan på Attero Dominatus (latin för ”Jag tyranniet, krossar”) och slår ihop dessa två låtar bör man däremot bli lite fundersam. Fortsätter man sedan att läsa intervjuer med oss kan man tillsist bygga sig en bild av Sabaton som ett icke politiskt band. Alla låtar kommer från så många olika håll. Det finns ingen grund för att påstå; ”det är såhär som de är”.
– På sättet som historien berättas för oss är också på det vis som vi själva kommer över den. Oftast är det sedan så som vi berättar den vidare. I slutändan är det faktiskt inte vi som har skrivit historien.
Inspelningsprocessen runt Heroes har inte varit helt smärtfri. I november förra året ansåg Joakim Brodén att många av låtarna inte höll måttet. Därför kasserades praktiskt taget hälften av allt material. Något som borde stressa upp den mest rutinerade musiker.
– Absolut! Det var väldigt mycket förarbete men när vi väl satte oss i studion fungerade det smidigt. Innan var det dock stressigt. Dels handlade det om musiken, men det var som sagt många låtar som fick åka. Vissa påminde för mycket om andra låtar som vi skrivit tidigare, vissa höll helt enkelt inte måttet. Vi tänkte att Carolus Rex var jättebra, så nu var vi tvungna att göra något ännu bättre, men vi kämpade redan i motvind när vi valde att inte sjunga på svenska. Redan där har vi gjort att många människor per automatik inte kommer att gilla nya skivan. Trots att vi kämpar i motvind så måste vi ändå hålla hög kvalité på musiken.
-När det kommer till texterna så samlar jag både på dem och många av de idéer jag kommer på. Jag började med detta runt 2009 och har fortsatt med samlandet sedan dess. Det var då vi började plocka in idéer till Coat of Arms. Nu har jag en ganska stor bank som vi kan gräva i. Jag och Jocke började gå igenom den varvid vi hittade tillräckligt med låtar som kändes bra. Sedan kommer man alltid till en punkt där detta ska matchas ihop med musiken.
-Vissa historiska händelser är väldigt svåra att skriva om medan andra är enklare. Ta exempelvis historien om Witold Pilecki i Inmate 4859. Storyn är så stor och det fanns så mycket som den kunde ge. Den hade kunnat bli en snabb låt, en långsam låt, en extremt komplicerad låt eller en lätt låt. I slutändan valde vi att göra den till den tyngsta låten som vi någonsin spelat in. Jag tror också även att det är den tyngsta historian vi någonsin skrivit om.
Witold Pilecki var en soldat som i september 1940 använda sig av falska dokument för att bli infångad av tyskarna och sänd till Auschwitz. Där organiserade han en motståndsrörelse i hopp om att förstöra arbetslägret. Under sin tid i Auschwitz samlade han på sig bevis för nazisternas övergrepp. Eftersom hjälpen aldrig kom valde han att på egen hand fly från lägret. Väl tillbaka i friheten trodde ingen på honom trots att han kunde uppvisa dokument på aktiviteterna innanför murarna. Efter kriget arresterades han för förräderi och avrättades. När falunborna har valt att tonsätta mannens öde har det skett i en djup melankolisk tongång. Inmate 4859 är det där spåret som står ut från resten av skivan men som fortfarande skriker Sabaton. Dock är det inte bara musiken som har antagit en mer seriös ton, även det överläggande arbetet ligger på en helt annan nivå än vid karriärens början.
– Vi jobbar organiserat. Vi är inte så flummiga som en del andra band utan vi måste ta det här oerhört seriöst. Det är vårt jobb. Får vi ingen feeling måste vi gå vidare. Vi kan inte sitta och grotta ned oss i någon enskild grej. Vi kan inte heller hålla på och försöka att slumpa fram något som en del andra band gör. Det skulle aldrig hända att vi sätter oss ned, sådär lite slött, för att dricka några öl och sedan skriva en text.
-Vi har byggt upp detta för att alla ska känna en säkerhet och kunna vända sig tillbaka till bandet ifall något inte fungerar. Sedan jobbar vi väldigt noggrant med att allt sköts på ett korrekt vis. Det är så många band som åker runt i världen men som inte har någon aning om försäkringar, anställningsavtal, arbetstillstånd eller skatter.
Musikbranschen har väl alltid förknippats med den typen av attityd? Att det handlar om att allt ska vara kulturellt, bohemiskt och på känsla?
– Jag tycker att musikbranschen är helt ute… det är så många idioter i den! Det är så många egon hos människor som beter sig som barnungar. ”Jag vill inte”. (Pär imiterar ett litet gnälligt barn och börjar elda upp sig rejält) Nä, men jag vill! Det är helt upp åt väggarna ohållbart men branschen har tillåtits att hållas. Ta de där extremt duktiga människorna som haft talang. De har kunnat skriva låtar, agerat frontmän eller spelat fantastiskt bra på gitarr. Förr funkade det med att sådana människor sa att de inte ville göra något men så ser inte världen ut längre. I dagsläget måste man vara mer anpassningsbar om det ska fungera. Man bor i en verklig värld där det finns regler och lagar att följa.
-Jag vill ta alla chanser jag kan till att pusha bandet. Genom åren har jag lärt mig ganska mycket om hur branschen fungerar och vad den förväntar sig av oss. I dag vet vi om vårt eget värde men samtidigt vet vi också vad som krävs utifrån den position vi har. Det skulle vara korkat ifall jag lät mitt eget tycke gå ut över bandet. Snarare är det så att bandets vilja måste gå före min personliga eftersom det annars är risk för att vi skadar många människor i bandets närhet. Inte bara de närmsta vännerna utan även fansen.
– Jag har gjort det här i femton år och sedan 2005 är det min heltidssyssla. Jag engagerar mig oerhört och brinner för Sabaton som jag anser är en helt fantastisk sak. Jag känner mig också stolt över vad vi har byggt upp. Vägen dit har inte varit enkel men det finns inget jag hade velat göra annorlunda. Vi tog allt steg för steg och byggde det i etapper. De flesta journalister ignorerade oss i flera år. Det var först när vi blev så kända att de inte längre kunde strunta i oss.
Tror du att den här skivan kommer att få samma genomslagskraft som Carolus Rex?
-Vi tog många steg uppåt i Sverige men i övriga Europa tog vi samma kliv som tidigare. Det som däremot är i startgroparna just nu är den promoturné som jag och Jocke är ute på. Fyra intervjuer i Frankrike har utvecklats till fyrtio stycken och det som var tänkt som en tre dagars resa är nu uppe på i tjugoen dagar. Det om något säger vart vi är på väg någonstans. Förbeställningarna på den här skivan har legat högre än på förra. Dessutom är det ingen i branschen som längre misstror oss. När vi släppte Carolus Rex var folk oroliga över vad som skulle hända med oss. Nu har vi istället visat att vi kan klara ganska tunga saker som medlemsbyten och ändå fortsätta att stega uppåt.
-Förra skivan handlade om Sveriges Stormaktstid medan den här skivan blir enklare för resten av världen att ta till sig. Den handlar om något som människor utanför Skandinavien känner till. Även om en skiva som Carolus Rex skapade ett enormt intresse hos folk att forska djupare i historien så är det fortfarande en fördel om man är bekant med historien. På många sätt är nya skivan mer lättillgänglig för folk utanför Sverige så vi kan nog få svårt att leva upp till förväntningarna på hemmaplan. Carolus Rex hade ett tema som låg nära Sverige. Samtidigt har vi inte så mycket mer att relatera till förutom Finland. Vi har inte varit ockuperade, vi har inte hört några äldre människor berätta om hur kriget var utanför Norden. Jag kan förstå om den här skivan inte får samma genomslagskraft i Sverige som föregångaren fick men jag är inte orolig för att folk inte kommer att uppskatta den.
Ja, man brukar säga att människor utan historia saknar identitet. Kanske är det historiska perspektivet i er musik mer viktigt än vi tror.
– Det är i alla fall verkligt. Allting är verkligt, vilket gör att det finns en annan tyngd bakom texterna. Jag kan tycka att det är mer intressant och jag kan förstå att andra också gör det. Samtidigt vet jag att det är många som tycker att vi berör tunga ämnen som är svåra att ta till sig. Däremot tycker vi att detta är intressant och därför kommer vi att fortsätta att skriva om detta.
Text: Cecilia Wemgård
Foton: Sabaton
