Datum: 2016-08-18
Kulturstaden Falun har många långa anor i den svenska kulturen. Koppargruvan, falu rödfärg, och Lugnets skidstadion är alla ikoner som sätter bygden på kartan. Det är dock vida känt att även koppar är metall, vilket hårdrocksfestivalen Sabaton Open Air (tidigare Rockstad: Falun) anammat. För nionde året i rad samlas svartklädda, långhåriga hårdrockare i dalarnas djup för att beskåda musik i världsklass. Precis som alla tidigare år toppas de tre dagarna av Sabaton under lördagen. Speciellt för i år är att festivalen även agerar releasefest för bandets nya skiva The Last Stand. Dock ska två högaktade dagar avverkas först vilka inleds med bland annat Dragonforce.
Dragonforce
Om dataspelsmetal är en grej så är Dragonforce självaste definitionen av genren. Bandet blev uppmärksammade för att deras magnum opus Through The Fire And Flames blev utnämnd till den svåraste låten i spelet Guitar Hero III. Gruppen har surfat på den vågen i snart tio år, vilket sätter sina spår i bandets kreativa sida. Visserligen består gruppen av oerhört skickliga musiker. Gitarristen Herman Lis oändligt kvicka gitarrfingrande är imponerande och den inhoppande sångaren Alessio Garavello (A New Tomorrow, ex–Power Quest, ex–Arthemis) pipa får ens haka att slå i marken med jämna mellanrum. Tyvärr lider bandet av ”titta på vad vi kan”-syndromet. Gitarristerna är bra på att spela extremt snabba solon efter varje låt, men varför ska 80% av konserten bestå av enbart detta?
Saxon
Gubbrocken är absolut inte frånvarande under dessa tre dagar. Först ut av de gamla klassiska akterna är Saxon som huvudakt under torsdagskvällen. Att gubbar på 65 bast kan bestiga en scen med sådan attityd och självsäkerhet är häpnadsväckande. Inte för att det är någon vidare fart på scenen. Åldringarna gungar omkring i sitt eget tempo, förutom bassisten Nibbs Carter som lär headbanga sig till en huvudvärk värre än de flesta bakfyllor. Dock gör de lugna stegen inte någonting eftersom framförandet är klockrent i alla andra aspekter. Kvintetten utstrålar en oerhört kaxig spelglädje som får publiken att flina bredare än Jokern. Med dundrande vrål och sång svarar åhörarna när klassiker som Crusader, Strong Arm of The Law och Princess of the Night smäller av som de mästerverk de är. När britterna till sist lämnar scenen under nattens mörkaste timme har de satt punkt för torsdagen som de mästare de är. Dock skapar detta ett problem. Hur i helskotta ska Sabaton kunna toppa detta?
Text: Markus Lassus Bjälnes
