Datum: 2016-08-19
Regn och festivaler är lika tätt sammankopplade som Mötorheads bortgångne frontman Lemmy Kilmister är med whisky. Nederbörden kommer att definiera stora delar av Sabaton Open Airs andra dag, varvid de flesta besökarna tar skydd i det mycket rymliga öltältet. Resultatet blir att det är ganska ont om folk framför scenerna när de inledande akterna börjar spela. Inte för att banden låter sig slås ner för det, speciellt inte In Mourning.
In Mourning
Kreativa lösningar har fått tas vid för att publiken ska undkomma det oändligt ösande regnet, bland annat genom att ta skydd under handikappplattformen. De få som gästar Falunbaserade In Mourning ser dock inte ut att ångra att de trotsade regnet. Med både attityd och en redig dos spelglädje bjuder kvintetten på musik som bäst skulle beskrivas som om H.P. Lovecraft skulle spela death metal. Visserligen skulle bandet nog göra sig bättre på en mörk och rökfylld pubspelning men det går inte klaga på vad som bjuds.
Therion
Progressiv, symfonisk gubbrock säger det mesta om Therion musik. Upplands Väsby-bandet som är vida kända för sina extravaganta liveuppträdanden verkar dock vara lite efter i sitt uppträdande. Det är en ganska aktiv ljudshow men i övrigt är spelningen intetsägande. Musikernas uppträdande är helt enkelt ointressant. De tre strängbändarna står nitade till sina platser och sångartrion Thomas Vikström, Linnéa Vikström och Chiara Malvestiti flyger visserligen runt på scenen, men publikkontakten är minimal. Själva framförandet låter bra, men gör sig bättre som bakgrundsmusik i det öppna bartältet.
D-A-D
Ofta skämtar man om att danskarna inte är särskilt bra på det här med hårdrock. Det enda de har bidragit med är Volbeat, vilket av vissa anses vara ett bidrag vi hade klarat oss utan. Vad som ofta glöms bort är däremot att D-A-D har danskt blod i ådrorna. Och om något bevisar de att danerna inte är att leka med i hårdrockssvängarna. Med krystad svenska driver frontmannen Jesper Binzer publiken in i ett euforiskt glädjerus som bara byggs på av kvartettens tjoande och tjallande. Publikfrieriet passar som ett gott avslut på en annars regnig och relativ medioker festivaldag.
Text: Markus Lassus Bjälnes
