15/10 2011
Det är varmt och luften står stilla i Stora Salongen på Berns. Publiken svalkar sig med isiga drinkar och öl i väntan på kvällens höjdpunkt. Det kan kännas som en lång väntan trots två helt okej förband. Men det kan faktiskt vara värt väntan.
Maria Andersson kliver ensam ut på scenen. Hon ställer sig stilla vid mikrofonstativet och börjar spela låten Lookalike från senaste skivan Sahara Hotnights. Det är bara hon och gitarren till en början. Det känns ovanligt skört för frontfiguren som annars kan uppfattas som rätt hård på scen. En tydlig kontrast som kan vara ganska fin nog.
Efter att resten av bandet gjort Maria sällskap på scen fortsätter de med ännu en låt från nya plattan, nämligen Let me down. De har verkligen en förmåga att på något sätt trollbinda publiken med enklaste rörelserna och en ”det skiter väl jag i”-attityd och då speciellt den svårt snygga trummisen Josephine Forsman. Med vindmaskin bakom sig äger hon kvällen, som alltid.
Bakom dem lyser stora slingor med glödlampor och ger oss siluetterna av bandet och också en känsla av julig arena med låten Cheek to Cheek. Det är egentligen då publiken tänder till som mest, då och till Visit to Vienna.
En kul överraskning är då Johnossi sångaren John Engelbert äntrar scenen till låten The Loneliest City of All. För en överraskning kan kännas nödvändig då det emellanåt blir lite skrikigt i körandet och då låtarna har en tendens att smälta ihop. Det är ju rätt kaxigt att ställa sig på en scen och i princip bara köra låtarna rakt upp och ner, något som man antingen vinner eller förlorar på. I Sahara Hotnights fall vinner de nog på det, men det är ju mest tack vare Josephine också.
Bäst: Josephine Forsman!
Sämst: Tendensen till skrikighet
Betyg: 8/10
Johanna Karlsson
