Released: 11/11/11
Bolag: High Roller Records
I en tid där nya grupper inom Rock/Metal består av snygga människor med tillrättalagda frisyrer, kläder och kärleksfulla texter så är det skönt att det finns de band som ännu försöker hålla kvar i den traditionella 80-tals hårdrocken.
Screamer är ett sådant band, de bildades tidigt 2009 med en avsikt att spela så bra låtar som möjligt. De växte snabbt och blev ett av Sveriges hårdaste demoband som turnerade runt i Sverige. Deras hitlåt Can You Hear Me spelades i radio samt webradio.
Mer än 60 spelningar bakom sig, både i Sverige och Tyskland har Screamer blivit ett adrenalinpumpande liveband som alltid levererar.
Deras debutskiva Adrenaline Distraction började spelas in tidigt 2011 och släpptes 11/11/11.
När jag blundar och lyssnar på Adrenaline Distraction så kan jag nästan känna att det är ett band från 80-talet som spelas ur högtalarna och inte några killar i 20-års åldern. Jag njuter här, många låtar gör att jag drar på smilbanden och rysningar kryper längs ryggraden. Flörtandet med 80-talet berör mig, alltifrån grymma solo som påminner om Iron Maiden. Riff som är inspirerade av Metallicas tada-tada-tada och basgångar som liknar Motörhead. Det rytmiska trumspelet som är väldigt hårt och intensivt med ljuvliga baskaggar är fantastiskt.
Refrängerna är väldigt simpla, består av titelnamnen och sätter sig på hjärnan direkt. Det instrumentala är samspelat, dock kan det kännas lite för inövat så skitigheten som ofta finns på hårdrocksskivor infinner sig inte här då det är ett väldigt rent ljud. De första låtarna, Can You Hear Me och Rock Bottom känns till en början som vanliga rocklåtar men lyssnar man lite noggrannare märker man lite mer groove. I fjärde låten Screamer, ändras temat och ljudet blir lite skitigare, framför allt snabbare och det hela refererar till tidigt Motörhead med en stark refräng och jag ertappade mig själv med att gå runt bland folk och skrika Screamer. Adrenaline Distraction, Keep On Walking och I Know bevisar att Screamer har det som krävs, ett skönt rockigt groove och snabb metal som blandas ihop till en perfekt symbios.
Screamer är ett band som inte kommer locka den unga generationen av tonårstjejer, snarare den äldre massan. Det är ett band man kan sitta och dricka öl till medan man har trevligt med sina vänner. De är även ett band man kan headbanga och röja satan till under en livespelning, lite som en påse Gott och Blandat.
Adrenaline Distraction är absolut ingen ny Appetite For Destruction (Guns n’ Roses debutplatta som sålde 20 miljoner ex över en natt) men det är en riktigt stabil debutplatta som jag inte kan hitta något anmärkningsvärt fel på. Skivan berör mig och även om jag redan lyssnat genom den tio gånger så finns det fortfarande något nytt att upptäcka under den elfte snurren i spelaren. Ni som inte har en aning om vilka Screamers är (vilket kanske är merparten): Köp deras skiva, njut av den och dröm er tillbaka till en tid då metal handlade om att underhålla och inte bara vara så kommersiella och tjäna så mycket pengar som möjligt! Det här är genuint och äkta.
Låtlista:
Can Your Hear Me
Rock Bottom
Rising
Screamer
Adrenaline Distractions
Keep On Walking
My Thrill
All Over Again
I Know
Never Going Down
Bäst: Screamer, Adrenaline Distraction och Keep On Walking.
Sämst: Ljudet är för rent och skivan för kort!
Betyg: 9/10
Jonas Persson
