En liten scen och mulet väder är inget hinder för en pampig entré. Det bevisar supergruppen Shadowquest, som öppnar med pigga All One. Bandet har än så länge bara gett ut en skiva och följdaktligen bjuder setlisten inte på några överraskningar. Sångaren Patrik Johansson får igång publiken ordentligt under Blood Of The Pure och tillsammans med leadgitarristen Peter Huss och livliga keyboardisten Kaspar Dahlqvist dras tempo och humör under kraftfulla Midnight Sun. Dock är det i Where Memories Grow som man inser vilken suverän frontman Patrik Johansson är. Han har ett oerhört inbjudande scenspråk – varenda fiber i den kedjebehängda kroppen formligen spritter av energi.
Reach Beyond The Dream ökar farten och We Bring Power håller den uppe med knytnävsgester och entusiastiska sånginsatser från publiken. Mer tillbakadragna rytmgitarristen Ragnar Widerberg och basisten Jari Kainulainen pryder inledningen till Take This Life med retfulla cunnilingusgester mot varandra, medan Peter Huss och Kaspar Dahlqvist står för de musikaliska behagen med sina snygga soloflätor.
Sista låten, Live Again (den skamlösa rip-offen på Stratovarius Eagleheart) är perfekt som avslutning på denna sockerdricksbubbliga power metal-glädje. Kontakten mellan medlemmarna är god och publiken jublar. Musiken är inte nyskapande och sången dränks stundtals, vilket drar ner betyget en smula. Men med en bredare repertoar och lite mer rutin skulle jag lugnt kunna se mig själv i Shadowquests publik regelbundet.
Bäst: Where Memories Grow
Sämst: Sången dränks emellanåt.
Betyg 7/10
Text och foto: Julia Gill