Jag tänker säga det rakt ut – Skitarg bjuder på något av det löjligaste jag varit med om på väldigt länge. Det är pubertal kiss och bajshumor med snor, blöjor, jättestora dildos som inte har varit roligt sedan en viss brandchef skojade till det i Nile City 1995 och som framförs av någon slags blackmetalclowner med en fallenhet för texter om sodomi, diverse kroppsvätskor och mord.
Det som dock slår mig denna tidiga afton i solskenet är att det ändå är jättebra på något sätt, vilket blir oerhört paradoxalt. Man spelar tight och bitvis genialisk musik där starka drag av både teknisk döds och modern black samsas med Machine Head-liknande thrash och melodisk metal. Det bjuds på snygga växlingar mellan rensång och growl fördelat på två högst energiska sångare och det vore lögn att säga att det någonsin blir tråkigt.
Att man bjuder på godisregn under ”Bruna Skatter” efter att ha förklarat att låten handlar om att våldföra sig på pirater gör att följande fråga dyker upp; behövs det här verkligen? Jag kan köpa kläderna, jag kan i allra högsta grad förstå sminkningarna men måste man stå och spotta varandra i ansiktet för att bli uppmärksammade som band? Behöver varje låt innehålla referenser till det äckligast tänkbara? Musiken och energin talar ett nog tydligt språk som det är. Skitarg är nämligen ett driftigt band, så sent som 2010 släpptes debuten ”SKITARG” och under den gångna sommaren har uppföljaren ”Den Hårdaste Jäveln” kommit ut med närmare 20 spår vardera.
Bäst: ”Jag bryter nacken av din häst” och jublet samt allsången den ger upphov till.
Sämst: Det överdrivna snusket. (Jag är annars ett stort fan av överdrifter men jag tror att musiken hamnar i skymundan här)
Betyg: 7,5/10
Foto: Viktoria Popova
——————————————————-
