Nordvis
Släpps den 7 april
Mörk och atmosfärisk black metall på modersmålet från Skandinaviens dystra skogar, känns det igen? Konceptet är knappast nytt. De senaste åren har denna typ av musik blomstrat i vårt nordliga land. Naturen har tagit en sådan central position att träden utanför fönstret snart rycker upp sina egna rötter i vredesmod. För det är just på detta vis som denna Växsjöbaserade trio artikulerar sig. Det är ilsket morrande som blandas med rytmisk urkraft i samma fostran som ukrainska Drudkh och de tidigare skivorna från landsmännen i Vintersorg. Skogen levererar sin fjärde fulländare där de uppvisar en fortsatt utveckling åt det bättre. Med en renare och mer professionell produktion uppbackat av en starkare sångprestation fortsätter bandet att stega framåt.
Med över en timma av musik har trion knappast legat på latsidan med att komponera. Med sin stadiga utgivningstakt av en ny skiva vartannat år känns den långa speltiden hyfsat överenskomlig. Vissa partier doftar förvisso utfyllnadsmaterial. Andra partier kräver istället en hög nivå av koncentration för att verkligen fastna. Stundom faller musiken in i kategorin bakgrundsljud för att sedan hastigt pocka på uppmärksamheten. Exempelvis väcker instrumentalen Livets Ruin min fulla nyfikenhet medan Solarvore snarare agerar sömnpiller. Midvintergraven, å andra sidan, hör till skivans kortare men framförallt snabbare spår. Vissa enskilda gitarriff har en disharmonisk underton men balanseras upp av taktfast trumspel. Det är också där bandets styrka ligger. Allt som är fel bringas ändå i jämvikt när det kommer till slutresultatet. Disharmoni utvecklas till harmoni vilket producerar ett ramverk av samstämmighet som Skogen verkar inom.
Personligen har jag svårt att se växjöborna som något annat än en fattigmans Drudkh. Till och med ukrainarna har haft förstånd nog att inte pressa sextiominutersgränsen vilket Skogen snarare gjort till sitt signum. Stundom räcker helt enkelt inte materialet till för att bevara mystiken. Konstigt nog är det ändå den tretton minuter långa Sleep som fascinerar mig mest. Som avslutning har den något vist över sig, något som lockar och något som trollbinder. Den inger känslan av att detta eventuellt är ett album som precis som ett fint vin kan växa sig starkare över tiden.
Bäst: en mycket spännande avslutning.
Sämst: Solarvore är aningens för sövande för albumets bästa.
Betyg: 7/10
Spår
1. Vargher
2. I Döden
3. När Himlen Svartnar
4. Solarvore
5. Livets Ruin
6. Griftenatt
7. Midvintergraven
8. Svartskogen
9. Sleep
Bandmedlemmar:
Joakim Svensson – Sång, gitarr, bas
Mathias Nilsson – Sång, gitarr, bas, keyboard
Linus Larsson – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
