Vad gör du när du är Sveriges mest överaktiva musiker? Jo, du hittar alltid på nya spännande sätt att framföra musik. Snowy Shaw (ex- Sabaton, ex- Merciful Fate, ex- King Diamond m.fl.) borde för den vanlige dödlige hårdrockaren vara känd som mannen som har mer strängar på lyran än vad som kanske är nyttigt. Nu är han åter tillbaka på kartan med inte bara en exklusiv spelning i Göteborg med sitt eget band. Han har även skapat en föreställning för de yngsta för att helt enkelt ge ett långt mellanfinger som svar på samhällets bestämmelser om ljudnivån på konserter som hindrar barn som är yngre än 13 år från att se sina favoritband.
Börja från början, när och hur slog det dig att det vi verkligen saknar idag i Hårdrockssverige är en matinéföreställning för barn?
– Ett återkommande inslag på mina konserter har varit frågan om fans kan ta med sina barn som är yngre än 13 år. I den mån jag kunnat har jag försökt att lösa detta genom att föräldrarna tar ansvar för att deras barn har hörselkåpor på sig. Vilket har fungerat ibland då det har varit utomhus festivaler, men annars är det tyvärr väldigt svårt med decibelbestämmelser.
Varför gör du detta?
– Vad det gäller mitt exklusiva Sverigegig på Sticky Fingers så dök frågan i vanlig ordning upp från flertalet föräldrar. Bland annat ett stort engelskt fan som reser till Göteborg för att se mitt gig och vill ha med sig sin son. Då diskuterade jag möjligheterna med ett extra matinégig med ledningen på Sticky Fingers. Jag kommer köra i stort sett exakt samma gig som senare på kvällen med den enda skillnaden att ljudnivån är anpassad efter dom små hårdrocksöronen.
– För det första tycker jag det är både kul och smickrande att ungar gillar det jag gör. För det andra så är 99, 9% av alla de jag känner, musikkollegor och fans, hårdrockare sedan barnsben. Missförstå mig rätt, hårdrock har ofta en ganska barnslig inramning och uttryck som lämpar sig bäst för just barn med sina överdrivet hjältedådiga poser och drakdödartexter. Sånt där gött du vet.
– Själv är jag helt och hållet en produkt av den världsomvälvande kick jag fick när jag upptäckte KISS Destroyer-plattan som sjuåring. Detta inspirerade mig att så småningom till att starta band och lära mig spela ett instrument själv. Hade det inte varit för denna upplevelse hade jag med största sannolikhet blivit en missanpassad kriminell förortspundare. Så man kan säga att hårdrocken både har räddat och förädlat mitt liv, och detta vill jag på något sätt ge tillbaka till de yngre.
Förvånar det dig att detta inte ha gjorts tidigare?
– Jag har burit på just dessa tankar om matinéföreställningar i många år då åldersgränsen är på tretton år, eller i vissa fall arton år, och har då föreslagit detta vid ett par tillfällen i samband med konserter jag kört. Det har väl inte alltid mottagits med öppna famnen, kanske av den enkla anledningen att det är okonventionellt och många människor helt saknar föreställningsförmåga om dom inte sett någon annan göra det förut…. The story of my life…
I Finland har man varit pionjärer inom detta, bland annat med bandet Heavisaurus. Dom har dock blivit ett bestående band. Har du planer på att göra denna typ av matinéföreställning för barn till ett återkommande inslag i karriären?
– Lustigt nog stötte jag på min vän/kollega Rick Altzi på poolparty i helgen och han berättade om just detta band som han var inblandad och sjöng i, tror jag. Och jo, svar ja. Med mitt sidoprojekt Barndoom med Snömannen & hans vänner har jag släppt en del musik redan och nya plattan Kråksång & Rävspel släpps i september då jag befinner mig i USA med mitt eget solo band Snowy Shaw. Plattan kommer att finnas att köpa på Sticky Fingersgiget den 26 augusti. Planen och förhoppningen framöver är att kunna köra fullskaliga teatraliska hårdrocksföreställningar för skolungdomar på dagtid på teatrar och liknande ställen runtom i landet. Något liknande en krogshow eller teater där man under en period spelar på en och samma scen medan publiken och skolklasserna reser dit i motsats till en regelrätt turné med ett gig per stad. Jag har varit i kontakt med flertalet arrangörer redan och det ser lovande ut. Dom gillar verkligen idén. Det är ett stort projekt som kräver mycket planering och framförhållning så vi siktar på en start under vårtermin 2018.
Förklara vad ”Barndoom med Snömannen och hans vänner” är. Termen ”Barndoom” ger mig bara en bild av en Messiah Marcolin (ex- Candlemass) i åttaårsåldern som gör doomdansen på klassens roliga timme.
– Bra summering! Skratt. Jag tror att jag kom på själva ordleken i något inlägg jag skrev på Facebook. Senare kommer jag köra Ålderdoom och Ålefiskarns vals i nedstämd släpig domedagspop.
Du har fler strängar på din lyra än de flesta har sidoprojekt, hur orkar du?
– Ja du… Jag har väl oftast lite mer energi och hängivenhet än dom flesta jag har jobbat med. Eller de jag försökt att jobba med som jag har lackat ut på för att dom är lata och oengagerade. Jag kanske har någon diagnos eller form av bokstavskombination, vilket delvis kan vara en förklaring. Sedan är jag ofta extremt trasig på grund av att jag är något av en arbetsnarkoman i kombination med obotlig tidsoptimist, vilket är en svindålig kombo. Men man gör så gott man kan och mäktar med.
Har du aldrig någonsin känt att ”nu fan är det för mycket så nu slänger jag mig i soffan och tar semester resten av året”?
– Nu är det den där lilla detaljen som endast ett fåtal människor som lever och arbetar under liknande premisser verkar begripa… man måste kunna betala hyran och få mat på bordet också. Musikbranschen är inte ens ljusår i närheten av så lukrativ som folk i allmänhet inbillar sig. Inte i modern tid i alla fall när ingen köper fysiska skivor och ingen vill betala för något alls eftersom allt är tillgängligt gratis på nätet. Magnus Uggla sammanfattade det allra bäst beträffande Spotify: ”En rumänsk gatumusiker tjänar mer på en dag än vad jag gör på ett halv år från mina streams på Spotify”. Och då är ändå Uggla en enormt populär artist.
Har jag missat något?
– Massor, men jag kan inte direkt komma på något just nu eftersom att ha så många bollar i luften samtidigt som jag har gör en dum i huvudet och disträ. Men jag släpper min nya video/låt/kampanj under namnet Be Kind To Animals or I’ll Kill You. Där kommer jag donera alla intäkter till olika djurrättsorganisationer, dogshelters och liknande. Videon ligger på min egen Youtubekanal och dess speciellt framtagna tröjor samt signerade posters finns att köpa i min webbshop. Så om du bara bryr dig hälften så mycket om djuren som jag så tycker jag att du ska köpa minst två stycken tröjor. Hej och hå, nu måste jag rusa vidare och förbereda ytterligare mixen för en fantastisk låt till min kommande soloplatta som jag skall in och mix i studion innan jag ska iväg och fira min födelsedag med Alice Cooper-bandet och goda vänner. Ha det gött!
Länkar:
https://www.youtube.com/user/lilleshaw
www.snowyshow.net/webshop
Text: Cecilia Wemgård
