SOCIAL DISTORTION – ”Hard Times And Nursery Rhymes”
Punk, soul och lite mera gubbrock.
Första låten ”Road Zombie” påminner en aning om ”Dear Lover” som är första spåret på skivan ”White Light, White Heat, White Trash”. Låten ingav ett hopp om att de fortfarande levererar en sann punkanda men en det visade sig vara ett instrumentalt introspår. Sedan börjar gubbrocken.
Social Distortion känns igen men det märks att det inte riktigt är samma band och att åren har gått. ”Machine Gun Blues” som är skivans första singel och favoriten ”Still Alive” sammanfattar det hela ganska väl – Llite softare, lite mindre dist men ändå med ett skönt driv.
Det är absolut inga fel på melodierna och texterna, allting finns där och allt är rätt, men det lutar mer åt sydstatsblues än punkrock. Fast skivan är ändå riktigt välgjord. Mer känsla på detta album än på förra ”Sex, Love & Rock’n’roll”. Alla låtar har sin egen touch och det blir aldrig slätstruket. Mike Ness gör det han kan bäst, och det är att skriva och framföra riktigt bra låtar. Även om han är äldre och har tonat ner den tuffare attityden så finns det ändå mycket att hämta här.
Några inslag av gospel eller soul finns på ett par låtar, lite mer pianoklink här och där och det passar faktiskt väldigt bra. En hel del nyskapande istället för att köra i gamla hjulspår, men ändå utan att frångå de klassiska grundstenarna. Social Distortion är och förblir bandet som alltid håller hög kvalitet trots många medlemsbyten och svåra tider.
Betyg: 7 / 10
Emil Löfgren
