Underbart Sparzanza!
Live är Sparzanza till och med tyngre än på platta, stenhårt ös rakt igenom. Mycket imponerande var att samtliga medlemmar hördes tydligt, separat och markant. Det var alltså ingen som överröstades eller drunknade i ljudhavet. Detta beror dels på att ljudet sköttes bra men tydligt märktes att det mesta var resultatet av ett intensivt repande och att det var en skara skickliga musiker som stod på scen.
Blandningen av nyare och äldre material uppskattades och främst radiohiten ”Follow Me”. Grabbarna såg ut att trivas på scen och hade inga problem att få med sig publiken. När Fredrik Weileby (sång) bad om allsång var det precis vad han fick. Det enda misslyckandet i att få riktig respons från publiken var i början av 80-tals dängan Opus’ ”Life is Life” men det tog sig till slut. Något som slog mig är att Fredrik Weileby påminner anmärkningsvärt mycket, både var gäller rösten och i kroppsspråk, om legenden Phil Anselmo (Pantera).
Självklart blev Sparzanza återropade upp på scen och klar favorit var ”My World of Sin” som första låt när de gav lite extra på begäran.
Bäst: Anders Åbergs trumslagande på ”Before my Blackened Eyes”.
Sämst: Egentligen ingenting utöver nämnda brist i allsång.
Betyg: 8 av 10
————————————————
Trigo 
