Ett av de riktigt tidiga banden inom Heavy Metal på den svenska scenen var Destiny från Göteborg. I år firar bandet sitt 30:e år som band! Destiny kommer inom kort släppa inte mindre än två album. Mixxx från Crank It Up tog ett kortare snack med Stefan Björnshög, en av grundarna till bandet. Stefan berättar om sorgen och saknaden efter sin fästmö men även om de nya medlemmarna i bandet samt bandets framtidsplaner.
Det har varit tyst kring er ett tag nu. Var har har ni hållit hus och vad har ni gjort?
Allt och inget kan man säga…
Jag personligen har gått igenom en väldigt svår period det senast året. Den 17: e januari 2012 gick min fästmö Therese Hanserot (som också var den ursprungliga vokalisten i Destiny) plötsligt bort. Hon var min själsfrände och vi planerade att gifta oss, men nu är hon borta och jag är förkrossad. Jag blev helt isolerad i min sorg och pratade nästan inte med någon de första sex månader sedan det hände, annat än genom Facebook. Jag hade svår ångest dygnet runt. Mina barn gav mig kraft nog att härda ut de tre första månaderna när ångesten var som störst. Jag var inte säker på vad jag ville göra, inte ens om jag ville gå vidare med Destiny eller om jag ens ville spela musik alls igen. Efter några månader tog jag tillslut fram min bas. Det var svårt i början men efter ett tag insåg jag att spela höll borta de mest smärtsamma tankarna. Jag försökte spela minst ett par timmar om dagen.
Annars har det mesta handlat om att hitta en ny sångare vilket tagit sjukt lång tid. Vi kan gå tillbaka till 2011 som inte började så bra då sångaren som jag nämnde i förra intervjun avböjde att gå med i Destiny på grund av tidsbrist. Inte blev det bättre av att vår dåvarande trummis beslutade sig för att ta en ”time out” från Destiny för att koncentrera sig på ett annat band, som han sen inte blev så långvarig i. Detta försenade tyvärr färdigställandet av Global Warming och eftersom bandets 30årsjubileum närmade sig valde vi att lägga den platta på is och i ställer koncentrera oss på ett jubileumsalbum. Albumet kommer att innehålla nio nyinspelade låtar från samtliga Destiny album, Beyond All Sense undantagen, samt fem nyinspelade aldrig tidigare släppt gamla låtar från åttiotalet. Tanken var också att låta gamla Destiny-medlemmar gästa på plattan. Therese och de flesta av den tidigare gitarristen tackade genast ja och några inspelningar påbörjades också. Detta innebar att den tidigare nyinspelaning av Nothing left to Fear avbröts och omvandlas till jubileumsalbumet The Incompatibility of Philosophical Terminology.
Tyvärr vägrade vår ”time outade” trummis att spela in de återstående fem låtarna innan Destiny hittat en ny sångare. Eftersom ytterligare förseningar var oacceptabla tvingades vi att plocka in en annan trummis. Som tur var erbjöd sig Adde Larsson från MAN och Black Candy Store att spela på plattan och räddade därmed hela projektet. I december 2011 började Adde att spela in nya trummor för samtliga 14 låtar.
En vecka in på det nya året, 2012 är Adde klar med trummorna och jag ska precis påbörja inspelningen av basen när katastrofen med Therese inträffar…
…först i mars/april försöker jag att komma igång med basinspelningen och det tar ungefär ett halvår innan jag bli klar. Nästa steg blir att jag och gitarristen Michael Åberg har ett möte där vi lägger upp planerna för Destinys framtid. Förutom inspelning av gitarrerna behöver bandet en ny sångare och en ny trummis vilket plötsligt löste sig ganska snabbt.
I november 2012 lanserade vi också Destinys nya och förbättrade hemsida www.destinymetal.com som tack vare webmaster David Karlsson fått massor av välförtjänt beröm.
Slutligen har vi även helt nyligen skrivit på ett distributionsavtal med 44 Skull Records som under 2013 ska släppa Destinys backkatalog digitalt på sin underetikett Gothenburg Legacy Records och jubileumsalbumet med tilltänkta singlar på 44 Skull Records. Detta gäller alltså inte fysiska utgåvor som CD och vinyl.
Som du ser verkar 2013 att bli ett hektisk och spännande år för Destiny!
Ni firar 30-år som band. När du tänker tillbaka, vilka är höjdpunkterna under de första 30 åren?
Oj, vilken svår fråga. Nu måsta jag tänka tillbaka ordentligt. Givetvis var det grymt häftigt när första plattan kom ut och den stod i skyltfönstren på det flesta skivbutiker här i Göteborg och vi fick stora artiklar både i Okej och Rocket.
När vi helt oväntat hamnade på tredje plats på importlistan i England var också riktigt kul. Förbandsgiggen till Savatage och The Tony Martin Band och spelningen med In Flames var också höjdare.
Att jobba med Christian Silver och Jörgen Cremonese i Studiomega när vi spelade in The Undiscovered Country var nog utan tvekan det mest givande inspelningen vi gjort.
Annars är det nog skapande processen när man ser en låt växa fram och till slut får den inspelad som är de riktiga höjdpunkterna.
Allra häftigast är dock alla gånger vi ståt på en scen inför en publik som verkligen gillar det vi gör. Det nog enklare att räkna upp lågpunkterna, men det tänker jag nog aldrig göra.
Hur känns det att vara på gång med bandet igen?
Det har jag verkligen längtat efter. Vi har jobbat så länge i studion stångats med onödiga problem, så att äntligen få ut materialet och att spela det live är verkligen något vi ser fram emot.
Ni håller på att spela in det nya albumet. Ta oss igenom låtarna. Vilken känner du starkast för?
Det är egentligen en omöjlig fråga eftersom varken jubileumsalbumet eller Global Warming är helt färdiginspelade än. Jag ber att få återkomma till detta när respektive album är klara.
Läste att Knut lagt gitarr på vissa låtar. Hur kändes det att samarbeta?
Knut Hassel var med i Destiny i tio år men medverkade tyvärr enbart på The Undiscovered Country. Han kom med precis när vi skulle börja spela in Nothing Left to Fear men eftersom vi testat otaliga gitarrister sedan Atomic Winter som ingen blivit långvarig vågade vi inte chansa på att ha med Knut på plattan ifall han inte heller skulle fungera i bandet. Det är nog en av de saker jag ångrar mest, för plattan hade blivit betydligt bättre med honom och därför är det enormt roligt att han medverkar på hela fyra nyinspelade låtar från just Nothing Left To Fear. Det var första gången vi träffades sedan 1998 då han slutade i Destiny eftersom han flyttade till Dorotea. Det var fantastiskt trevligt att träffas igen och hade han inte bott så långt bort hade jag gärna fortsatt att samarbeta med honom.
Finns det någon låt som du känner att den håller samma nivå som under 80-talet?
Jag vet inte riktigt hur du menar här? Destiny är i dag ett mycket bättre band än på åttiotalet.
Eftersom jubileumsplattan innehåller sex låtar från åttiotalet och sex som skrevs på åttiotalet så lär ju i alla fall de hålla den nivån. Fast jag tycker inte att de andra två låtarna håller en lägre nivå på något vis. Vad det gäller Global Warming så tycker jag att vi aldrig varit bättre. Faktum är att jag tycker varje platta har varit bättre än föregångaren, men alla bra. Jag står för allt vi gjort, jag är ett stort fan av Destiny för vi gör den musiken som jag gillar.
Ni har även fått nya medlemmar i gruppen. Vilka är det?
Den första som anslöt var sångaren Jonas Heidgert. Han har tidigare spelat in fem album med Dragonland och sjunger även med Oscar Dronjaks coverband Metal Monarchs. Första gången jag blev nyfiken på honom var några år sedan då han sjöng i en Jul-metalshow som sändes på TV, då visste jag dock inte vem han var. För något år sedan föreslog den ypperliga Göteborgssångerskan Mija att jag skulle kolla upp honom och först då fattade jag att det var Dragonlands sångare jag sett. Jag kontaktade Jonas som var mycket positiv men timingen var inte bra för Dragonland skulle precis släppas sitt femte album bara någon vecka senare. Vi höll dock kontakten lite löst via facebook och i höstas var situationen bättre och Jonas kunde till vår stora glädje gå med i Destiny. Han låter inte exakt som våra tidigare sångare men han ligger nära nog för att det ska fungera perfekt. Jonas har en underbar personlighet och alla som hittills hört inspelningarna har blivit överväldigade. Det är ingen tvekan om att Jonas passar perfekt i Destiny, både som sångare och frontman.
Näste man att gå med var trummisen Roger Christiansson. Han och jag har känt varandra sedan mitten på åttiotalet men vi har aldrig spelat ihop tidigare. Vi har en väldig lik syn på musik vilket givetvis är väldigt positivt både när man spelar tillsammans och när man bara sitter och pratar musik som polare. Vi har pratat ganska länge om att han skulle gå med men av olika anledningar har det dragit ut på tiden, men till slut var tiden rätt även för Roger att gå med i Destiny. För mig som basist är det ett grymt lyft att spela med Roger för vi klickar perfekt även rent musikaliskt. Jag tror att detta utan tvekan kommer att bli den mest dynamiska rytmsektion Destiny haft. Roger har även många andra talanger som Destiny kommer att ha nytta av.
Slutligen har vi keyboardiste Calle Dahlberg. Jag lärde känna Calle när jag under en period jobbade lite för honom i hans butik Jam i Göteborg och på hans menagement Rockbitch Management. Det visade sig lustigt nog att vi träffats långt tidigare när jag jobbade i skivbutiken Eko på Avenyn i Göteborg i början av åttiotalet. Calle som då var tonåring brukade komma in tillsammans med sina kompisar och snacka musik. Han minns speciellt att jag lyckades få honom att köpa Budgieskivor av mig när han egentligen var ute efter Whitesnake, vilket jag är mycket stolt över.
När jag började arbeta på Jam visste jag inte att Calle spelade keyboard men det fick jag givetvis snart reda på och en dag när jag var på nedre plan hörde jag grymt fräcka keyboard från övervåningen. Jag tänkte att det var någon kund och frågade Calle vem det var som spelade och då visade det sig att det var Calle som demonstrerat en synt. Där föddes tanken på att eventuellt låta Calle spela på jubileumsplattan om han var intresserad, vilket han var när jag frågade något halvår senare. Eftersom jag och Calle blivit riktigt goda vänner kändes det sedan naturligt att han sedan även blev fast medlem i bandet.
Jag måste ju även nämna Micke Åberg på gitarr som faktiskt varit med sedan 2005 så han kan man ju inte kalla ny medlem. Micke har sedan länge redan spelat in nästan alla gitarrer 
till Global Warming och håller för tillfället på med gitarrerna till jubileumsalbumet. Han kommer att spela på så gott som alla låtar trots att vi har en del gästgitarrister.
Micke är ju även en mycket duktig sångare, så tillsammans med de andra nya medlemmarna som också alla sjunger kommer vi att få en riktigt bra bakgrunds och stämsång både på skiva och live.
I dag består Destiny inte bara av fem musiker utan även fem goda vänner och inga energitjuvar.
Bandet har fått en keyboardist. Vad fick bandet att ta med det efter 30 år?
Vi har alltid haft en önskan om en keyboardist men de växer sannerligen inte på träd. När vi först bildade bandet fuskade faktiskt jag med en liten synt, men det var knappast bra nog. Den enda Destinyplattan som inte har några keyboard på någon låt är The Undiscovered Country. Det jag tidigare helst önskade var att en av gitarristerna skulle kunna spela både gitarr och keyboard men när Calle dök upp så var det mer än gott nog.
Frågan nu är om vi ska ha ytterligare en gitarrist och bli ett sexmannaband eller inte…
Stämmer det att det är två album som spelas in samtidigt?
Det stämmer, Global Warming som är ett helt nytt album som vi påbörjade redan 2008 men som aldrig blivit färdigt då vi inte haft någon sångare. Allt utom sången, några akustiska gitarrer och nu då keyboards är inspelat och klart. Plattan består av nio helt nyskrivna låtar och släpps 2014.
Musiken låter i vanlig ordning inte som en upprepning av tidigare album utan bandet har utvecklats och testat ny vägar utan att lämna kärnan av det som är Destinys själ eller sound. Jag är grymt nöjd med plattan och ser verkligen fram emot att färdigställa den och få spela låtarna live. Jag tycker utan tvekan att det är vårt bästa album hittills. Jag tror att vi nog kommer att spela en låt från den live redan i höst. Vi kan gärna återkomma till Global Warming när det närmar sig release. Det andra albumet är då jubileumsalbumet The Incompatibility of Philosophical Terminology som jag redan berättat lite om. Bägge albumen spelas in i vår egen studio DRS (Destiny Recording Studio)med vår suveräna ljudtekniker Henrik Olsson som jag inte kan prisa nog mycket.
Vi i Stockholm väntar fortfarande på att se er. Hur är det tänkt med turné?
Förhoppningen är att vi under hösten ska göra sex till tio ”jubileumsspelningar” på olika orter i Sverige och då ska givetvis Stockholm vara en av dem. ”turnén” ska avslutas i Göteborg i november och då hoppas jag även att vi ska filma den spelningen för en DVD/BD release. Kanske bjuder vi även in några gamla medlemmar att gästa på det giget.
Det är ingen festival som hört av sig? Ni firar trots allt 30 år som band och tillhör den gamla skolan.
Vi har ju ingen aktuell produkt ute än så vi har faktiskt inte jobbat på några spelningar alls än så länge. Tanken var nog att vi kanske skulle kunna ta några festivalspelningar i sommar men inspelningarna drar ut på tiden, så jag vet faktiskt inte om det är realistiskt. Men det är klart, skulle någon festival höra av sig så kommer vi givetvis att seriöst överväga det. Alla är grymt sugna på att spela live igen och att spela på festivaler skulle nog passa oss perfekt som en start på Destinys ”comeback”.
Slutligen undrar jag bara en sak. Är det sant att nya skivan kommer ha titeln ”Gray hair metal”?
HA HA HA! Nej det är inte sant, grått hår får man när man är gammal, Destiny är bara 30 år.
Foton: Lillian Christiansson
