Ok, detta kommer bli ett märkligt inlägg..
I lördags hade vi bandfest på Zorans firmas lokaler i centrala Göteborg. Kvällen började helt normalt med skönt häng på kontoret med öl och champagne, bandmöte, jammande.. Det vanliga, helt enkelt. Ja, bortsett från champagnen då, som vi enbart för detta tillfälle skålade i för att fira att vi nått över 220.000 följare på våran Twitter. Föga anade vi då hur denna kvällen, som till synes skulle bli en helt vanlig kväll på Rockbaren, skulle sluta..
Under förfesten var ett par utomstående personer med och hängde. När det var dags att göra stan säger en av dessa herrar att han har ett roligare ställe än Rockbaren som han insisterar på att vi måste prova på. Ok, varför inte?
Vi hoppar in i taxibilar och körs till Brewhouse. När vi klivit ut möts vi upp av en bekant till herrn som ger oss armband att sätta på oss. Vi blir sedan eskorterade bakvägen in på stället, genom kök och diverse kulisser, för att landa på ”Gräddhyllan”. En upphöjd ”scen” där rosaskjortade ”Pappa-betalar-stekarna” sitter runt spritfyllda bord och med champagneflaskor att vaska till höger och vänster. I högtalarna pumpar det IQ-befriad trance dunka-dunka. Det sprutar aggressivt rök ifrån kanoner i taket ner på dansgolvet. Stället är proppat. Vi får det flådigaste bordet i hörnet som vetter ut mot ”småbrukarna” på golvet nedanför.
Naturligtvis gillas icke våran klädsel och uppsyn av killarna med en hel bikupa wax i håret vid bordet bredvid. De frågar oss hur mycket vi betalat för att sitta där. ”Inte en spänn!” fick de som svar, varpå de upplyser oss om att de betalat närmare 40.000kr för att sitta på ”Gräddhyllan” för en kväll. Wooooot?!
Vårat bord fylls snabbt på med tiotals glas med vodka i botten av en lättklädd servitris med dekolletage som skulle få vilken tysk Oktoberfestservitris som helst att framstå som en städad tant i Farbror Barbro dräkt. ”Ok, vi får väl ta och dricka upp dessa då”. Sagt och gjort börjar det supas till. Good guy Anthony axlar manteln som Robin Hood och tar från de rika och ger till de fattiga på golvet nedanför, och hjälper vilsna individer att komma upp på stekarscenen för sina 15 minutes of fame. Musiken bryts med jämna mellanrum när de pampigaste stekarna som betalat mest anlänt till stället och blir inburna på tron iklädda boxarkappa och med de största skumpaflaskorna jag nånsin skådat i knät medans soundtracket till Rocky blastar i högtalarsystemet.
Vi har sedan länge insett att vi verkligen inte passar in, så vi drar i oss drinkarna och lämnar stekarna på Brewhouse. Klockan är halv fyra. Rockbaren har stängt. ”Crap! Var går man nu?”. Vi går till ett av de få ställen som har öppet till 5. Nästa stekarhak.. Det fick bli en öl, sen var det bra med den saken.
Vi tar oss till slut tillbaka till Zorans firma för att efterfesta lite. Jag (Peter) väljer rätt omgående att gå och nanna, och Janne likaså. Men Zoran och André håller fanan halvlågt och dricker vidare och fullkomligt mördar Despitelåtar på löpande band med deras fyllejammande i rummet intill. Kvällen avslutas med att André däckar på golvet med gitarren på magen. Så nån sorts positivt resultat av den helt vansinnigt konstiga kvällen blev det till slut.
Nästa gång går vi på Rockbaren istället. Var så säker!
