Sweet – (Sweden Stage)
Den berömda kvartetten från New York som på 70:talet gav tuggummi-popen sitt glittriga ansikte, intog på onsdagskvällen Sweden Stage med en energi som ställde de flesta yngre kolleger i direkt dålig dager. Med ett pärlband av hits som radades upp för den fullsatta gräskullen, kunde det inte bli annat än succé, från inledande covern på Hello’s ”New York Groove” till ”Fox On The Run” och ”Ballroom Blitz” var en enda lång transportsträcka fylld av ren spelglädje från bandet som tycktes genuint glada att vara tillbaka på Sweden Stage. Vilket bättre sätt kan man inleda årets rockfest på undrar jag?
Spelningen som levererades var ljusår tightare än den under bandets förra besök på festivalen 2005. Även publiken måste sägas hade ökat i omfång sedan sist, kanske som ett resultat av att man flyttat scenen 50 meter, kanske för att bandet helt enkelt har blivit bättre. Men mitt största klagomål faller liksom förra gången på faktumet att det endast finns en originalmedlem kvar, gitarristen Andy Scott. Det hade varit en helt annan femma om det var sångaren som var kvar, men i nuläget är det lite coverbands känsla över Sweet. Största överraskningen var utan tvivel covern på Dead Or Alive’s gamla 80:tals dänga ”You spin me round”, som till min häpnad faktiskt rockades till ordentligt. Sweet gjorde nog ingen besviken, men mer än ett coverband är de dessvärre inte år 2013
Betyg: 7/10
+ Som KISS fantast blev jag överlycklig över att få höra ”New York Groove” i ett så vitalt framförande.
– ”Love Is Like Oxygen” har alltid varit och kommer alltid att vara en riktigt tråklåt, såväl på platta som live.
Setlist: New York Groove, Hell Raiser, Turn It Down, The Six Teens, Wig Wam Bam/Little Willy, Teenage Rampage, Love Is Like Oxygen, Fanfare for the Common Man, You Spin Me Round (Like a Record), Action, Blockbuster, Fox on the Run, Ballroom Blitz.
______________________________________________________________________________________________________________
Demon – (Sweden Stage)
NWOBHM-hjältarna i kultgruppen Demon har blivit lite av en institution hos Sweden Rock Festival sedan deras bejublade första framträdande sommaren ´00, denna årets spelning blev deras fjärde på festivalen i ordningen och liksom föregående gånger även den en given succé. Inte bara är sångaren Dave Hill en underhållande scenpersonlighet som håller en mycket fin kontakt med sin publik, men hans karaktäristiska sångröst låter än idag lika obefläckat mäktig som på den klassiska ”Night of the Demon” plattan från 1981. Mitt största klagomål är att setlisten tycks nästan löjligt kort, något som skulle komma att bli ett genomgående tema för många band i år. Har de fått mindre speltid tro? Nu har vi sett Demon fyra gånger på SRF, när ska svenska promotors våga boka in dem till klubbspelningar?
Betyg: 7/10
+ En närapå felfri setlist framförd av en sångare som tycks vara frusen i tiden.
– De borde ha avslutat med publikfriande ”Don’t break the circle” istället för trista ”Blackheath”.
Setlist: Night of the Demon, The Grand Illusion, Sign of a Madman, Unbroken, Standing On The Edge, Heart of Our Time, Fill your Head with Rock, Life on the Wire, The Plague, Don’t Break the Circle, Blackheath.
(Demon live i Tyskland 2006)
