Gain/Sony Music
Släpps den 19 januari
Direkt ifrån de Norrländska skogarna hittar vi rockbandet med ett oväntat namn, nämligen Sweet Lou. För att inte förvirras med saxofonisten Lou Danielssons album Sweet Lou från 1974, är norrlänningarna renodlade skitrockare. Sist vi såg skymten av musikanterna var när deras debut Walk The Dead (2014) träffade skivdisken och trumhinnorna. Nu är det dags för andra albumet Ride Out Hell att göra detsamma, och frågan är om albumtiteln har en bokstavlig koppling till innehållet.
Trots att det är nio helt godkända spår som får representera Ride Out Hell är det en utmaning att få ett grepp om Sweet Lou. Verserna är fyllda med både intressanta och kreativa idéer där sångaren Mattias Lampa bjuder på allt från viskningar till grymtande röstlägen. När en stadig förväntan har byggts upp är det tyvärr ett anti-klimax som smäller till i refrängerna. Förutom en gnutta gubbsjuka och Lemmy Kilmister (Motörhead)-dyrkan är det svårt att hitta varken glöd eller en röd tråd genom alstret. I’m A Machine är inte en optimal låttitel, heller inte en originell sådan. När man förväntar sig en låt om ett manligt hårdrocksego utan dess like möts man istället av gråtande akustiska gitarrer och plågad sång. Det är och förblir plattans bästa spår och utan tvekan den där jänkarna tar mest plats.
Detta är en skiva som varken är värd att skrika bu eller bä åt. Efter ett antal lyssningar är den inte det optimala valet för varken joggingrundan eller lördagskvällen. Trots att jag misslyckas med att både greppa och förstå plattan finns viljan kvar. Därav växer nyfikenheten för vad Sweet Lou kan bjuda på i framtiden. Burn Out Hell får så länge förbli halv-rolig pausunderhållning, likt när man måste varva med en öl för att hålla spriten nere.
Betyg: 5/10
Spår:
1. Down The Muddy Road
2. Dead In The City
3. Shot Of Redemption
4. Ride Out Hell
5. I’m A Machine
6. Pay It Good
7. The Fallen One
8. Lost In The Night
9. Kick Up Dust
Medlemmar:
Andreas Lampa – sång
Joakim Rannestam – gitarr
Andreas – trummor
Simon – bas
