25/9-2011
Ted Poleys Scandinavian Tour 2011 avslutas med en spelning i Stockholm. Krogen Harry B James blev de lyckliga arrangörerna för evenemanget. Badmouth valde att sitta i baren i kväll och förbandet The Gloria Story gjorde ett riktigt bra jobb med att värma upp den del av publiken som inte hade bosatt sig ute i rökrutan.
När förbandet spelat klart tar det bara några minuter innan större delen av folket har samlats framför scenen. Förväntningarna verkar vara höga. När bandet äntligen går upp och kör igång ser jag Ted Poley ställa sig bredvid mig vid scenkanten och headbanga en stund. Han ger mig två tummar upp och springer med ett brett flin upp på scenen för att ta emot publikens jubel.
Publiken är med hela vägen och det märks att det för många inte är första gången de får uppleva Ted Poley live. Det är allsång i varenda låt och riktigt mycket folk framför scenen som dansar, headbangar, fotograferar, filmar och försöker få chansen att skaka hand med den energiske sångaren. Detta får många faktiskt chans till eftersom Ted Poley har en oerhört bra kontakt med publiken. Han sitter ner på scenen i samma nivå som sina fans och sjunger och spelar luftgitarr.
Han får hela Harry B James att skratta under sina underhållande mellansnack. Han påpekar om och om igen att det finns många bekanta ansikten här ikväll och att han hoppas på att få se varenda en av oss igen. När han sedan tillägnar låten Missing You till oss i publiken ser man en och annan glädjetår rinna ner för kinderna på fansen. 
När spelningen lider mot sitt slut påpekar Ted poley att bandet nu skulle kunna gå av scenen, låta publiken vänta och låtsas att inte komma tillbaka igen. Dock tycker han att detta skulle slösa bort deras ”drinking-time” så han meddelar glatt att han tänker stanna precis där han är istället. De avslutar sedan spelningen med en cover på Princes Purple Rain. Publiken vill trots avtal ha mer och står förhoppningsfullt kvar en liten stund till och försöker klappa och ropa tillbaka bandet igen.
Ted Poley och hans bandmedlemmar verkar som extremt sköna människor hela högen. De pratar och skämtar med alla fans som kommer fram efter spelningen. Alla verkade riktigt nöjda efter att ha fått både ta bilder och få signerade skinnjackor, byxor, skivor, kroppsdelar och allt som det går att skriva på.
Fördelen med att det inte är så stort på Harry B James tycker jag definitivt är att man inte nödvändigtvis måste stå längst fram för att se något. Vilket är bra om man (som jag) inte är överdrivet många äpplen hög. Vem tackar nej till att få se sina favoritartister på en så pass intim spelning liksom?
Själv hade jag riktigt kul! Ted Poleys roliga mellansnack och ihållande energi gjorde att det aldrig blev tråkigt eller segt. Det var röj rakt igenom och bandet såg rätt nöjda ut över att publiken kunde sjunga med i varenda låt. Det blev som en lite mysig gemenskap mellan bandet och publiken. Jag tror inte att det fanns en enda person där inne som inte kände av den enorma energin som utstrålades. Han får gärna komma tillbaka tycker jag (och troligtvis alla andra som var där)!
Bäst: Horny S.O.B (och den otroliga energin som både bandet och publiken lyckades behålla innan, under och efter låten.)
Sämst: Att alla fans blockerade vägen till toaletterna efter spelningen i väntan på att få träffa bandet.
Betyg: 9,5/10
————————
Tottie! 
Foto: Linda Florin
