.
Famoüs Jameson, live på HBJ 1:a mars 2012 enligt Annika Arve
.
Det är glest denna dirty night på rocknästet Harry B James i Stockholm. Undertecknad och några få entusiaster med mig har kämpat oss hit för att ta del av det dansk, oj, förlåt, jag menade såklart – det skånerotade bandet, The Famoüs Jameson. Sleazerockarna hade kvällen till ära letat sig upp mot språkmässigt mer behagliga breddgrader för att visa oss noviser hur det rockas i Skåneland.
.
Atmosfären är behagligt lugn då bandet börjar soundchecka. Ölglas klingar mellan låtarna och korta gitarriff blandar sig med musiken som spelas i högtalarna.
.
Frontkvinnan Cazie Star räknar ner för bandets start och högtalarna brölar ut Life On The Fastlane. Ljudet är inte riktigt med ikväll och stundvis distraherar det åhöraren från musiken. En liten grupp människor har rört sig närmre scenen och rör sig försiktigt till musiken.
.
Cazie Stars humör är på topp och man ser att hon verkligen trivs på scen. Längst fram vid scenkanten står två hängivna fans som headbangar som om det vore den sista dag på jorden som det var lagligt. Lokalen är lite stimmig och det känns som att The Famoüs Jameson får finna sig i att ikväll agera bakgrundsmusik.
.
As The Dream Becomes A Nightmare drar igång och den lilla fanskara som dröjt sig kvar vid scen jublar. Det känns paradoxalt att se denna skara nickandes med leenden på läpparna. Själv så landar jag stundtals i känslan av mellanstadsdiedisco. Bandet känns otajt, det är fyra olika akter som trängs på scen snarare än en.
.
Jag försöker fokusera på spelningen i helhet, men finner varken någon ro eller jävlar anamma. Cazie Star överglänser sina medmusikanter, men inte ens hon når riktigt ut.
.
Nothing but a Bootycall drar igång. Redan låttiteln känds fel, Cazie deklarerar flertalet gånger att ja, ”You are my bootycall”.
Jag försöker ta in låten, texten, någonting (!) och få det att passa in i sammanhanget, det finns inte där utan allt känns bara malplacerat. En låt som denna passar varken in på Harry B James, bandmedlemmarna eller i musikgenrén. Istället sitter jag där och flinar, skäms och förundras om vartannat.
Att lyssna på hela låten är som att själv tvingas dra ut en tand riktigt jävla långsamt och jag suckar förnöjt då den äntligen är över.
.
Famoüs avslutar med Route 666 och Without You och lyckas ändå med dessa två låtar upprätthålla lite av sin heder.
Skånepågarna med flicka lämnar mig överlag otillfredställd, det är tråkigt. Bandet hade antagligen alla ingredienser men saknade tillvägagångsätt.
.
The Famoüs Jameson, om vi ses igen, jag ger er an A for effort men kan inte säga så mycket mer. Så tillbaka in i replokalen, ni har det i er, men är inte riktigt där än.
.
Setlist:
Life on the fastlane
12 steps to insanity
As the dream becomes a nightmare
Live forever
Appetite for selfdestruction
Nothing but a Bootycall
Route 666
Without you
.
Bäst: Entusiasmen.
Sämst: Bootycall? I mean, really…
Betyg: 5.5/10
.
Annika Arve
