U2 verkar marknadsföra sin nästkommande singel I’ll Go Crazy If I Don’t Go Crazy Tonight hårt för tillfället; en reklamfilm i samarbete med Research in Motion, en animerad musikvideo av landsmannen David O’ Reilly som kan beskådas till höger och dessutom en videoinspelning i Barcelona. Totalt ryktas det om hela fyra olika versioner! Den officiella webbplatsen U2.com söker samtidigt fans som vill medverka i en av dessa och bad konsertbesökare att filma sig själva i högst fem minuter när de förberedde sig inför premiärspelningarna i Barcelona. Den som har videomaterial att dela med sig av uppmanas ladda upp detta till U2.com snarast möjligt för att få chansen att medverka i videon som för tredje gången denna vända kommer att regisseras av fransmannen Alex Courtes. Man har även filmat material till denna video under den andra kvällen på Camp Nou enligt uppgifter från en av våra läsare. Förutom att engagera sig i videomaterialet har man låtit skapa ett antal remixar varav Redankas Kick The Darkness Vocal Version har fått spela en central roll i den pågående 360°-turnén. Dave Layzer, presstalesman för remixstudion E-Mission, berättar om hur det hela gick till.
Tidigare i år dök det ner ett meddelande i Andys inkorg på MySpace från en man vid namn Tim Dannenhoffer. Det var en begäran om att göra en ommixning av ett spår från det senaste U2-albumet No Line On The Horizon, vid namn Magnificent. Infiltreringsmetoden som användes för Vertigo kunde väl omöjligen fungera en andra gång? Sent en eftermiddag i april vaknade ljudsystemet i E-mission studion till liv när Andy återigen försökte genomföra det omöjliga. Det var inte lika lätt med Magnificent som det hade varit med Vertigo så det bästa han kunde åstadkomma var en 3 minuters demoversion. Utan en färdigställd version att skicka till radio fanns det endast ett sätt att får den spelad – ledningen. Så dit skickades demospåret. Nästföljande vecka lät Mercury Records meddela att bandet älskade demoinspelningen och ville få en regelrätt mix att lyssna på. Mitt i prick. Det verkade osannolikt att planen skulle gå i lås ännu en gång, men det hade den, och 360 respektive 180 mixarna av Magnificent framställdes och skickades för att mastras. Uppdraget fullbordat!
Efter ytterligare ett par veckor hörde Merury Records av sig igen, den här gången direkt till Andy för att be om en remix av nästa singel som skulle släppas från albumet, I’ll Go Crazy If I Don’t Go Crazy Tonight. Det fanns emellertid ett problem. Andy hade bokat en månadslång turné i Brasilien och flyget skulle avgå tre dagar senare – skivbolaget skulle behöva mixen om två dagar! Det var ett gyllene tillfälle så man drog i nödbromsen och mixen levererades till bolaget som sig bör. Efter att ha tillbringat ett par dagar i Brasilien sades det från U2-lägret att bandet var helt hänförda av vad de hörde. De var verkligen helt saliga! Vanligtvis arbetar en remixare med en mix, fifflar med den en dag, ändrar sig, byter ut något och så vidare tills det känns rätt. Andy var medveten om att han jobbade mot klockan och saker måste snabbt hamna på rätt plats. Bono själv bidrog med några tankar om att framhäva vissa partier, en var spela in en folkmassa som ropade ”We’re gonna go crazy” under låtens klimax. Det visade sig vara ett stort problem. Syntslingor från mjukvara är relativt enkelt att spela och stöpa in i mixen men en folkmassa? Andy var i Brasilien och hade bara sin bärbara dator att tillgå – ingen mikrofon, ingen studio och viktigast av allt – ingen kör! Han hade ingen aning om var han skulle få tag i en folkmassa, som dessutom skulle kunna tala engelska! Sedan började den underbara tjusningen i den moderna teknologi spela sin roll. Av en tillfällighet samtalade Andy med en tidigare kollega över Skype och upptäckte att han befann sig i Sarm West Studios i färd med att skriva och producera den brittiske sångaren Robbie Willams’ kommande album. Robbie medverkade inte i sången – faktum är att han inte var i studion den här dagen, men vem vet hur det hade slutat annars? – men i princip alla andra som var på plats var med. Sarm West Boot Boy Choir hamnade på mixen och problemet var avklarat. Det var ett stort genombrott och mixen var färdig – eller var den det? Det var uppenbart att angelägenheten hade minskat något så Andy var fri att slutföra sin turné i lugn och ro efter att ha lovat att mixen skulle levereras veckan efter att han återvänt hem från Brasilien. En vecka som nästan aldrig kom.
Herr Andrew Holt var inbokad på det ödesdigra Air France flight 477 från Rio de Janeiro till Paris, ett av alternativen för att bege sig hemåt efter att turnén hade avslutats. Tack och lov fick han en sen DJ-bokning från nattklubben Pacha Sao Paulo vilket krävde en ombokning. Ödet gav Redanka en hjälpande hand denna dag – oturligt nog gällde detta inte de stackars människorna som omkom den natten eller deras familjer som förlorade anhöriga. Må de vila i frid. Tillbaka på E-Mission mottog Andy ett e-mail från U2:s ledning. ”Kan Andy vara snäll att byta ut ropen från ”We’ll go crazy” till ”I’ll go crazy?” bad Bono, en man som man inte säger nej till. Fråga valfri världsledare så får du höra. Sarm Wests Boot Boy Choir hade skingrats sedan länge, tydligen som en följd av musikaliska åtskillnader, så det var ingen chans att samla dem framför mikrofonen igen. Det var en engångshändelse som aldrig skulle upprepas. Den ende som kunde göra det här var Andy själv, och så, inte för första gången på en U2-remix, användes olika behandlingar och knep för att förvandla en enmanskör till en ”Crazy”-ropande kör på 50 000 man. Och det fungerade! Den här gången gjordes det tummen upp från alla – till och med från Larry Mullen Jr., vilket inte är en dålig bedrift. Redanka Kick The Darkness Vocal Version och Redanka Sparks of Light Dub färdigställdes och skickades till Los Angeles. Då kom en egendomlig anhållan från ledningen.
Bandet hade begärt att få de individuella delarna av remixen skickade till sig i Barcelona där de förberedde sig inför invigningen av deras 360°-turné. Det var första gången det gick till på det här viset för Andy. Det brukade vara bandet som skickade en de olika stämmorna, och inte vice versa. Glad att kunna stå till tjänst brändes delarna ned på DVD, togs emot av budbärare och skickades till Camp Nou. Dagen därpå hörde ledningen av sig med en lite annorlunda berättelse. På något vänster hade frakten skickat hela containern, den som innehöll DVD:n, till Leipzig av misstag. Det händer så lätt – Leipzig, Tyskland. Barcelona, Spanien. Klurigt det där. Stämmorna måste komma dit så Andy lade ifrån sig sitt arbete och tog dem personlingen direkt till Camp Nou och anlände sent samma eftermiddag. När han steg ut ur taxin kunde han höra sin remix stöta ut ur ljudsystemet inuti stadion. Det var väl bara de ljudansvariga som testade avlyssningshögtalarna, eller hur? Camp Nou, Barcelona, Spanien, den 30 juni 2009, klockan är ungefär 23:00 och U2 har hunnit en timme in i sin premiärspelning på 360°-turnén. Stämningen är på topp. Helt elektrisk. Publiken är verkligen med på noterna. Rytmen avstannar, sen basen, sen gitarrerna och slutligen sjunger Bono. U2 framför Redanka versionen av I’ll Go Crazy If I Don’t Go Crazy Tonight inför 90 000 skrikande spanjorer på Camp Nou. Några ansikten ser förvånade ut, de känner ju igen låten, men i den här tappningen? Vad är detta? Gradvis går det upp för dem och stället börjar koka. Bono ropar ”Tack så mycket Redanka…RE-DAN-KA!” och nämner även Dirty South, den australiensiske DJ som har tillhandahållit med en annan remix av ”Crazy” som spelas under den sista minuten av den här nya livetolkningen. När Larry stoppar undan sin afrikanska djembe och hamnar bakom sitt trumset kokar stadion över och det är ett verkligt ögonblick – inte minst för Andy ’Redanka’ Holt.
Källa och historia av:
U2.se
