URIAH HEEP – ”Into The Wild”
(Frontier Records)
Fram till 2008 var Uriah Heep en dinosaurie för mig. Ett band som vevar runt i Tyskland och lirar sönder bandets hit, i detta fall ”Lady In Black”. Men detta år kan vara ett av de viktigaste i bandets historia. Efter tio år av kreativitetsstopp släpptes studioalbumet ”Wake The Sleeper” med låtar som ”Book of Lies”, ”Overload”, ”Angels Walk With You” och ”What Kind of God” var Heep`s skaparförmåga tillbaka. 2009 års ”Celebration” med nyinspelade klassiker innehöll en ny låt; ”Only Human” – en helt okej rockkänga som slår rakt i magen på alla som tvekat.
Efter 42 års aktivitet släpper bandet nu album 22 i ordningen: ”Into The Wild”. Bandet öppnar med ”Nail on the Head” som med sin utmärkta refräng fångar lyssnarens uppmärksamhet. Bernie Shaw har kvar trycket i sin röst, och extra imponerande blir det när den lite mer aggressiva sången ska fram. Men jag kan inte hålla mig från jämförelsen, är detta hur Bruce Dickinson kommer låta om 5 – 10 år? Två riktigt starka låtar följer i titelspåret och ”I’m Ready”. Albumets andra halva inleds av ”Trail of Diamonds”, en låt som lika gärna skulle kunna vara hämtad från klassiska ”Demons and Wizard”. Albumet avslutas av 6 minuter långa ”Kiss of Freedom” som mycket väl kan vara albumets bästa spår.
Det viktigaste med ”Into The Wild”, och även ”Wake The Sleeper”, är att albumen bekräftar den nuvarande sättningen och framför allt ger bandet andrum från den bortgångne sångarens David Byrons skugga. Bernie Shaws identitet som Uriah Heeps röst har aldrig varit starkare. Betyg på plattan? Om jag gick på en Uriah Heep-konsert skulle jag föredra en setlist byggd på ”Wake The Sleeper” och ”Into the Wild”.
Betyg: 10 / 10
Fredrik Sotka
