Efter en trevlig och avslappnad pratstund med The 69 Eyes trummis Jussi, beger sig undertecknad ner till området framför scenen som nu har börjat fyllas på med fans i alla åldrar, dock mestadels unga tjejer.
Jag ska inte sticka under stol med att jag har velat se bandet under många år nu och därför byggt upp en ordentlig förväntan, något de hjälpt till ganska bra med själva med de senaste briljanta skivsläppen ”Back In Blood” och ”X”, varav den senare är underlag för turnén. Det var därför med en viss oro jag tvekade till om de skulle kunna leva upp till bilden.
Med en scennärvaro som lämnade få oberörda drog de igång showen med full gas redan från början med äkta finskt jävlar-anamma och låten ”Love Runs Away” som även öppnar den senaste plattan. Ett vågat drag men som tyvärr inte gav riktigt den utdelning man hade hoppats på hos den synnerligen svårflörtade publiken.
Setlisten som under kvällen skulle utgöras till hälften av den mörkare gotiska stil som lyfte bandet till skyarna för ett decennium sedan med hits som ”Feel Berlin” och ”Gothic Girl” blandas friskt med hela 7 låtar från senaste alstret ”X”, en typ av mod som tyvärr få etablerade akter visar prov på nuförtiden och därför tveklöst höjer kvällens betyg då det dessutom visar sig vara till showens absoluta fördel.
X är en mycket stark platta som i allra högsta grad förtjänar sin plats i rampljuset.
Jag kan inte låta bli att ryckas med när ett band av The 69 Eyes pondus och energi drabbar samman på scenen, men av någon anledning lossnar det aldrig riktigt för Malmöpubliken som istället fastnar i någon slags lam armarna-i-kors åskådning som först tycks ge vika mot kvällens slut, då även de tröttaste av fansen vaknade till liv. Hitsen ”Brandon Lee” och ”Lost Boys” , samtliga ifrån dundersuccén ”Devils” från ´04 fick avsluta.
Mycket riktigt som Jussi sade är den sistnämnda låten deras ”anthem”, men trots att det är den egentligen enda logiska avslutaren så har den en sådan styrka att den hade kunnat lyfta showen enhälligt oavsett dess position i setet.
Visst blir man lite avundsjuk när man ser övriga Youtube-klipp från samma turné och bandet blir mottagna som kungar i Moskva inför 3.000 galna fans. Det är liksom lite den vibben jag hade hoppats på att få ta del av under de 8 år jag väntat på att få se killarna live, dock anser jag inte att man en kväll som denna kan skylla publikens formsvacka på bandets prestation som i mitt tycke var oklanderlig.
Det handlar som allt annat om att ge och ta, bandet föder på energin från publiken och vice versa.
Den finska dynamit-kvintetten levererade trots detta med en energi som skulle fått Barsebäck att rodna. Jyrki med sin säregna stil, närmast påminnandes om Michael Jackson och Elvis återfödda i Jim Morrissons kropp och Jussi som showar loss för egen maskin bakom det massiva trumsetet. Det är egentligen dessa två herrar som ensamma står för showen hos The 69 Eyes denna afton.
Fast inte riktigt alla tycktes ha varit nöjda. Jag pratade med gitarristen Bazie senare under kvällen, som tyckte att spelningen var en av de sämre bl.a på grund av den ovanligt trånga scenen (även för klubbstandard) som resulterade i en något vingklippt känsla. Svårt att ta ut svängarna liksom.
En annan sak som Bazie kommenterade var den rad av tekniska missöden som drabbat bandet under kvällens gång, något som tillslut tog det bättre av gitarristens humör. Medhörning som bitvis försvann och glappande elektronik. ”Det blir lätt så när allt är digitalt och går via wifi och antenner nuförtiden, minsta lilla orsakar störningar” får jag till svar med en axelryckning.
Trots dessa missöden (som i det närmaste var oupptäckbara från publikens sida) körde bandet på som vanligt.
Jag tar tillfället i akt och frågar honom vad det egentligen var som hände när han under konsertens mitt plötsligt tappade humöret, kastade gitarren i marken och stormade av scenen, något som t.om verkade förvåna sångaren som avledde publikens nyfikna blickar enligt bästa förmåga.
Jag får till svar att en överförfriskad man i publiken hade irriterat honom och lekt med mick-stativet till den milda grad att det välte över honom.
Sånt här får mig genast att kritisera och ifrågasätta KB’s säkerhet. Vart finns vakterna? Visserligen var detta långtifrån en fullsatt spelning så det rådde knappast risk för trängselskador men det skulle inte skada med en scenvakt som håller koll även i dessa lägen.
Skräckromantikern inom mig hade väl någonstans föreställt sig något i stil med en fullsatt show i nattklubben från ”From Dusk To Dawn” och visst hade det varit det ultimata, men jag tycker absolut att man gjorde det bästa av situationen för de som faktiskt vågade släppa loss. Och för de som av någon anledning missat att vampyrerna var i stan kan jag bara beklaga och önska er en ny chans.
Som helhet får kvällens konsert därför ett tämligen högt betyg av mig: 4/5. Det lyfte aldrig riktigt till önskad nivå men bandet gjorde bevisligen så gott de kunde med den ytan de hade att röra sig på.
Jag lämnar lokalen som oftast med ringande öron och ett leende, med en förhoppning om att svenska promotors ska skärpa sig och boka in The 69 Eyes på större scener.
Festivalsäsongen är runt hörnet, vad väntar ni på?
För den som vill går det härnäst att se The 69 Eyes på Skogsröjet i Rejmyre den 26-27 Augusti.
Bäst: Scennärvaron, hitkavalkaden.
Sämst: Publikens brist på engagemang.
Plus i kanten till bandet som efter spelningen begav sig till den nya Rockklubben ”Club Bad Blood” på moriskan för mingel med fansen.
.
.
Setlist:
Love Runs Away
Perfect Skin
Tonight
Gothic Girl
I Know What You Did Last Summer
I Love the Darkness in You
Betty Blue
Dead Girls Are Easy
Black
Borderline
Dance d’Amour
Never Say Die
Red
Feel Berlin
Devils
Extranummer:
The Chair
Brandon Lee
Lost Boys
Text: Martin Jönsson
Foto: Sofia Hellberg (Satanja)
Fler bilder från konserten:
