Voivod, Entombed A.D. – Göta Källare, Stockholm
Ett otippat måndagsnöje råder vid Medborgarplatsens tunnelbana då kanadensiska Voivod och svenska Entombed A.D. äntrar Göta Källares scen. Efter fem veckors turnérande med Dead Dawn European Tour är kvällens spelning den sista för rundresan. Att sparka igång den reserverade stockholmspubliken vid den tröga veckostarten, och samtidigt ta vara på de sista krafterna innan turnéns slut, är långt ifrån en enkel uppgift.
Voivod
Det var under mitten på 80-talet som Quebec-baserade Voivod kom upp på tapeten med sitt unika koncept. Deras saliga blandning av trash-och progressive metal fick sedan år 1989 sitt kommersiella erkännande med skivan Nothingface. Än idag står gruppen på stadiga ben och levererar spelningar av hög kvalitet, något som är gällande även för denna afton.
Rymdlika ljud ljuder i symbios med ett stämningsfullt bildspel som agerar bakgrund till detta ramverk. Intågandet sker i form av en rivstart och man sugs direkt in i gruppens dissonanta gitarrmangel. Sångaren Snake strövar ledigt runt på scenen med sin slående självdistans samtidigt som gitarristen Chewy oavbrutet hoppar omkring som en studsboll. Bandet pikar tidigt, särskilt vid The Unknown Knows, som spelas med sådan bergsäker fingerfärdighet att man nästan tappar hakan. Trots att energin drastiskt sänks efter detta, både på scen och längst fram i publiken, består fortfarande det obräckliga samspelet mellan medlemmarna. Det är då man förstår vilka krutgubbar detta verkligen är.
Betyg: 7/10
Entombed A.D.
I hemtrakterna får denna riviga death metalgrupp äran att sy ihop säcken för Dead Dawn European Tour. Med sångaren Lars-Göran Petrov från Entombed i spetsen har denna formation under två års aktivt röjande släppt två fullängdare, bland dem Dead Dawn som kom ut tidigare i år. Allt gott har dock sitt slut, vilket var åtminstone något stockholmarna lyckades leva upp till under kvällen.
Det är en lagom utslagen publik som möter bandet och det stora tomrummet bland åskådarna visar hur skrämmande effektivt Voivod lyckades mjölka ur det sista av åskådarnas energi. Inledningen är lika slö som LG’s trötta brölande. Att gruppen skulle ha behövt träda över turnéns mållinje för länge sedan är ett faktum. Ljudet är slamrigt och det är svårt att urskilja varje instrument, bortsett från några enstaka halvhjärtat presterande gitarrmelodier. För det mesta verkar det som att gruppen vinner pluspoäng på de tunga partierna, som i vanlig ordning agerar käftsmäll i audioformat. Detta utesluter dock
inte att kompet är stadigt med eggande, felfria gitarrsolon. Dessutom består frontmannens humoristiska hållning, särskilt när han plötsligt får en stickad Cthulhu-mössa trädd på huvudet av en beundrare. Kvällen avslutas till tonerna av klassiska Wolverine Blues och Left Hand Path, som tyvärr spelas för hastigt för att det ska finnas någon botten kvar. Dessutom är Left Hand Paths slutkläm kryddad med förutsägbara breaks och utfyllnadsvrål, vilket blir ett enormt antiklimax. Med andra ord kanske detta inte var den ultimata finalen på turnén, men å andra sidan kanske man i det läget inte hade några större förväntningar.
Betyg: 5/10
Text: Jill Wrethagen
Foto: Sandra Thulin