Iron Tyrant
Släpptes den 8 augusti 2013
När 1900-talet slog över i millenniumskifte bestämde sig fyra unga killar för att slå sina påsar ihop och skapa en thrash/black metal hybrid vid namn Vornth. 13 år senare möts lyssnaren av ett band som fortfarande luktar nybörjare men som ändå har börjat kravla sig framåt. Kvartettens första stapplande steg som aktiva skivsläppare är inte fy skam. Snarare tvärt om, det är en mycket lovande start. En fulländare som skriker ungt och hungrigt. Det finns några regelrätta högerkrokar som osar så mycket thrash att chansen för en enmansmoshpit är överhängande stor. Det finns även enskilda black metal element som borde mätta ett riktigt hungrigt old school fan.
Produktionsmässigt osar det 80-tal i Vulcanos skola utan att nå upp till brasilianarnas nivå. Det låter inte dåligt utan snarare ålderdomligt. Ja, nästan lite källarlokalsinspelning. Det är oslipat och i kombination med Hartmans kvädande skrik blir det skitigt. Sådär mysigt skitigt som får en att luta sig tillbaka i soffan med ett fånigt flin på läpparna. Det är också i de mer aggressiva partierna som bandets styrka skiner igenom. Men så fort det går lite långsammare och skönsången kommer in faller skivan många snäpp på omdömesskalan. Det blir en aningens för tudelat där den röda tråden plötsligt pryds av elakartade knutor. Det kunde ha varit lite hårdare, det kunde ha varit lite rakare och framförallt kunde de ha varit lite mer enhetligt.
Sedan vet jag inte om det är just mitt exemplar av skivan som spökar men majoriteten av låtarna har bytt plats och stämmer inte alls överrens med medföljande baksida och booklet. Medvetet val för att förvilla lyssnaren eller en nybörjares klavertramp? Ja, det vette tusan.
Bäst: Spit Black Fire.
Sämst: en spretig debut från ett band som nästan hittar sitt sound men faller på mållinjen.
Betyg: 6/10
Spår
1. 2740°
2. Evil Blood
3. Rapid Death
4. Rip Rip Rip
5. Darkness and Steel
6. Spit Black Fire
7. Devil
8. Bleed
9. Metal Skies
10. Axemurder
11. Death’s Horse
12. Grave of the Living
Bandmedlemmar:
Erik ”Blackflexer” Hartman – gitarrer, sång
Erik Kjönsberg – Guitars
Tobias Pettersson – Bas
Marcus Fors – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
