Genre: Black Metal
Skivbolag: Century Media Records
Producent: Tore Stjerna
Releasedatum: 19/8-2013
1. Night Vision” (instrumental)
2. De Profundis
3. Black Flames March
4. All That May Bleed
5. The Child Must Die
6. They Rode On
7. Sleepless Evil
8. The Wild Hunt
9. Outlaw
10. Ignem Veni Mittere (instrumental)
11. Holocaust Dawn
Watain, ett band som bara blivit större och större med tiden. När de tog hem en Grammis 2011 för årets hårdrock med albumet Lawless Darkness så var vi nog många som undrade vad som hände. Detta bloddrypande och ondsinta band som på Sweden Rock Festival 2010 lirat ett special-set och en tribute till Quorthon. Med Bathorys tidiga låtar i skenet av stora eldlågor, presenterade av Quorthons far personligen står grabbarna nu helt plötsligt på scen i finrummet.
Aktuella nu i september med en cover på GG allins Fuck off, we murder på sjutumsvinyl.
Här känns det som om skitigheten och undergroundkänslan befästs ordentligt och Watain visar fingret åt allt anständigt, ett statement från bandets sida. Ännu mer aktuella är de med en ny fullängdare med namnet The Wild Hunt som släpptes den 19 augusti. Först ut på turnen är en vända i staterna med start i New york den 8 oktober. Det är en episk historia med en i sammanhanget bred vidd. Här blandas allt ifrån Bathory anno 1989 med tidig och rå svartmetall. Tongångar a la Nifelheim och arvet från Dissection är även det mycket närvarande.
Efter den smakfulla och triumfantiska instrumental-låten Night vision brakar det loss i De profundis, en riktig rökare som bitvis får mig att tänka på Tormentor som de lät i slutet av åttiotalet. Sedan maler skivan på i mer midtempo och slungas mellan ondsinta tongångar och melodiska passager. Även ren sång brukas emellanåt och i skivans titelspår mässas det i kör. Det får mig att tänka mycket på Bathory och Erik Danielsson sjunger riktigt bra. Det visar han i den 9 minuter långa låten They rode on med enbart ren sång i mitten av skivan, denna är en klar favorit. Den fungerar som en passage mellan de olika delarna då den första delen känns som den starkare.
The Wild Hunt växer ju mer jag lyssnar och den håller både kvar grunden och samtidigt letar sig ut i nya influenser utan att balla ur. Den känns dock lite för lång (en dryg timme) och ett par av spåren passerar ganska obemärkt förbi och blir bara godkända.
Som helhet kan det inte bli annat än ett bra betyg på skivan, den är välspelad, variationsrik och har en snygg ljudproduktion. Som helhet kan det inte bli annat än ett bra betyg på skivan. Watain är ett band att räkna med och det blir spännande att se vad de hittar på härnäst.
Bästa: Variationsrik, bred och har flera starka låtar
Sämsta: En aningen För lång
Betyg: 8 /10
Skribent: David Hermansson Svensson
