Independent
Släpptes den 31 januari 2015
Symfoniorkestrar och metal är en mycket välfungerande kombination. Band som Epica, Metallica och Dimmu Borgir har i många år skapat magi med hjälp av stråkorkestrar och körer. Resultatet har blivit några av hårdrocken mest bombastiska och episka musikstycken. Tjeckiska Welicoruss är ett band som i stil med de tidigare nämnda grupperna försöker skapa något magiskt. Vad de dock verkar ha missat att de två stilarna ska existera i just symbios, de ska INTE tävla om vilken som kan skråla högst.
Det finns ett engelskt ordspråk som jag tror beskriver Welicoruss kreativa tankebanor: ”If you throw enough shit at the wall, some of it is going to stick”. Det enda som man hör när man lyssnar är ett osammanhängande virrvarr av skrikande, brummande gitarrer och violinister med spasmer som resulterar i enorm förvirrande vägg av ljud. Det känns dessutom som att de olika delarna av musiken är helt osammanhängande. Symfonierna kompletterar inte gruppens black metal, det låter snarare som om orkestern försöker överrösta bandet. Det finns verkligen ingen balans.
Det finns verkligen inte mycket att säga om Az Esm. Det finns endast en sak som Welicoruss har uppnått med sitt senaste alster. Det har bevisat att mer inte alltid är bättre.
Betyg: 2/10
Medlemmar:
Alexey ”WelicoRuss” Boganov – Gitarr, sång
Dmitriy Zhikharevich – Bas
David ”Artiller” Urban – Trummor
Gojko Marić – Gitarr
Låtar:
1. Az Esm (Аз есмь)
2. Voice of Millenium (Голос тысячелетия)
3. Sons of the North (Сыны севера)
4. Woloshoba (Волошба)
5. Fires of the Native Lands (Огни родных земель)
6. Bridge of Hope (Мост надежды)
7. Dolmen (Дольмен)
8. Kharna (Карна)
9. Fragments (Осколки)
10.Outsider (Аутсайдер)
11. Epiloge (Аз есмь (Эпилог))
Text: Markus Lassus Bjälnes
