Dan Swanö är mannen som har fler projekt på sin luta än vad många andra hinner med under sin livstid. Inte bara är han känd som normbrytare då han stått bakom banden Bloodbath och Edge of Sanity. Han har även, i sin roll som producent, haft ett stort inflytande i undergroundscenen där han har jobbat med allt från klassisk death metal till progressive rock. Nu har det dock blivit dags att återvända till ett gammalt projekt. När Witherscapes nya skiva, The Northern Sanctuary, träffar skivdiskarna tar historien vid där karaktärerna senast lämnades åt sitt öde. Framförallt den beryktade mannen i vitt som har fått tagit rollen av huvudperson.
— Vi gjorde en mellanstickare på EPn The New Tomorrow (2014), säger multiinstrumentalisten, sångaren, keyboardisten, upphovsmannen och monsterproducenten Dan Swanö. Vi fortsätter där vi lämnande honom på EPn. Rent generellt så är detta en klassisk skräckhistoria där filuren som vi kallar för mannen i vitt skulle kunna vara det barn som vi bygger upp en historia kring i slutet av förra skivan The Inheritance (2013). Eftersom vi dessutom har hoppat 50 år framåt i berättelsen så skulle det rent tekniskt kunna var honom. En dag kollar han i dagstidningen och ser den här gården, som var med på förra skiva, gå på auktion. Han får en konstig känsla av att han måste ha det här godset. Han åker till auktionskammaren och köper gården, vilket var där vi avslutade historien på EPn. Nu fortsätter vi och ser att han har åkt upp till gården för att öppna någon form av rekreationscenter. Godset ligger i en by i Norrland där allt är tyst och stilla. Folk som behöver komma ifrån tillvaron ska kunna åka ut till gården för att läka ihop och läka ifrån alla bekymmer. Mannen i vitt är kristen och klär sig likt en guru. Godset har renoverats färdigt och det har börjat dyka upp patienter som han inackorderar i var sitt rum. Vad som mer eller mindre händer efter det är att väsendet, demonen, från förra skivan dyker upp igen för att göra sig hörd i huset.
— Till sist lyckas denna varelse nästla sig in i mannen i vitt rent kroppsligt varvid den tar över honom. En del ritualer träder i kraft och väsendet (Astrid från första skivan som egentligen är könlös) drar åt sig olika krafter från patienterna inifrån kroppen på mannen i vitt. Väsendet livnär sig och suger ut patienternas unika säregenhet och livskraft. Därefter kläcks det här väsendet ur mannens kropp, som har fått agera som behållare åt varelsen. Det är just detta som man ser på skivomslaget. I samband med den slutgiltiga förlösande scenen öppnas dimensionen varifrån väsendet kommer. I samband med detta dyker det även upp en massa andra väsen från denna dimension som bestämmer sig för att leva rövare med moder jord. Det blir helvetet på jorden. Du kan kalla det hela för en Hollywood-blockbuster skräckfilm med inslag av katastrof-teman.
Även om historien låter kliché så är det inte första gången denna typ av tema har korsbefruktats med death metal. Och death metal är det närmsta man kan komma att beskriva Witherscape även om det inte snålas på både progressiva och skönsjungande inslag.
— Vissa koncept fungerar bättre när man inte pratar om dem. Man kan skriva om dem i texter och man kan få en bild målad. Samtidigt gillar jag den typen av manus. Jag vet inte hur många filmer det finns om ett hus som är lite läskigt och så flyttar folk in där och det sker en massa hemskheter. Men det kändes inte som att jag behövde göra en sådan där superoriginell grej utan något bra som passar till metal.
Hade du historien såhär långt planerat redan när du släppte första plattan?
— Det dök nog upp efter ett tag. När jag och Ragge (Ragnar Widerberg, gitarr och bas) styrde upp den här synopsis på första skivan på kafé Gröna grodan i Örebro bestämde vi oss för en simpel historia och sedan spelade vi in det hela. Jag visste inte förrän skivan var klar och släppt om det över huvud taget skulle bli något mer. Det är inte precis så att alla projekt som jag har gjort har haft en lång karriär. Ibland har det hela stannat efter en platta, en demo eller bara en låt. Men känslan var; ”ja, det där var ballt men hur gör vi nu då?”. Då kom vi på att vi kunde köra ett klassiskt tidshopp. Samma stuk och samma ställe, det kretsar fortfarande kring den här kåken, men det är 1950 istället. Det var då vi fick känslan av mannen i vitt som ville göra allting så bättre i sin fristad i norr. En fristad dit alla kunde komma, må bra och vara mjuka tillsammans. Sedan kommer demonen och förstör allting för stackaren.
— Det en sådan flax att kunna samarbeta med Ragge. Det räcker med att jag skriver ned några rader med vad jag har i åtanke så utvecklar han det till ett helt koncept. Han fixar texter, titlar och fan och hans moster. Efter ett halvår kommer han tillbaka med det hela och det är klart. Jag minns att när jag har suttit och skrivit texter till alla andra saker så har jag funderat över vart min Bernie Taupin (textförfattare, poet, musiker, sångare, designer och konstnär) min Neil Peart (Rush, trummor) finns? Någon som kan ta min slasktext, byta ut alla ord och göra den till superbra. Att Ragnar och jag har det samarbetet är ett otroligt privilegium. Jag känner att jag kan svänga ut och iväg en del för ju mer material han har desto mer kan han styra upp det hela. Han gör finliret med kapitel och vad som händer i själva historien. Det är lite som när man har en bok och ska göra om det till en TV-serie.
Ragnar Widerberg bör för de flesta vara känd som gitarristen i Örebrosbaserade bandet Shadowquest som släppte sitt debutalbum Armoured IV Pain förra året. En power metal-skapelse som fick bra gehör inom musikscenen. Men det är inte bara han som har fått Dan att våga satsa fullt ut på Witherscape. Uppbackning av både skivbolag och annat folk är det som lyssnaren har att tacka för att en andra skiva ens blev av.
— Jag har det här (att skapa egen musik) som någon slags hobbyverksamhet vid sidan av. Jag livnär mig inte på min musik, jag livnär mig på att arbeta med andras musik och producera den. Så när jag ger mig in på sådana här projekt så ser jag till att jag har ett starkt lag med mig. På Century Media är jag ”tjenis” med bossen, underbossen, hans underboss och så vidare. Om det inte vore för att jag hade sådan otrolig koll på alla inblandade så skulle jag inte hålla på med ett sådant här större projekt. Hade jag gjort något för ett litet belgiskt bolag som hade släppts på vinyl i 500 exemplar så hade det fungerat med mindre kontroll. Men jag tror nog att jag aldrig har haft en större budget än vad jag har haft till den här skivan. Jag har heller aldrig haft så här stora förväntningar på ett större bolag. Nä, hade jag inte haft sådant stöd som jag haft så hade jag aldrig vågat mig på det här. Det kan vara lite otäckt när folk börjar ha märkliga saker för sig och bara försvinner.
Text: Cecilia Wemgård
