Datum: 2014-02-17
Efter en kort skur drar orosmolnen äntligen vidare varvid Gröna Lunds utescen dränks i solljus och 17 000 taggade åskådare. När sydstaternas egna gubbrockare för första gången intar denna scen är det knökfullt i publiken. Och visst kan man, med gott samvete, kalla trion för gubbar. Både trummisen Frank Beard (namnet till trots enda medlemmen utan skägg) och bassisten Dusty Hill klockar in på anrika 65 år. Gitarristen och sångaren Billy Gibbons är yngst med sina 64 år. Med skäggen vajandes i vinden, två TV-skärmar modell större och ett storslaget intro känns pensionsåldern långt borta för jänkarna.
Elegant spatserar strängbändarna runt på scen i inledande Got Me Under Pressure. Istället för energi i överväxel bjuder bandet på ett pondusbetonat och erfaret framträdande. En lagom blandning humor och en attityd där livet tas med en klackspark. När det tänder till tänder det till rejält, men när det såsar till så är det stundom så att tankarna vandrar bort helt i fjärran. Som vanligt är det hitsen som får Grönans publik att gå i taket. Gimme All Your Loving genererar lycklig allsång trots att det låter som om ljudet för en sekund ska dö bort. Sharp Dressed Man får hela Djurgården att hoppa i takt. Vem svänger dessutom inte med i La Grange? I ärlighetens namn är det svårt att inte gunga med då kvällens setlista är en gediget svängig sådan. Ta bara stencoola I Gotsa Get Paid eller My Head’s in Mississippi där Billy, med sant publikfrieri, slänger in ordet Stockholm till publikens förtjusning. Samtidigt känns första halvlek bra mycket mer energifylld än andra halvan. Texasborna åker berg-och dalbana där de varierar mellan att levererar grym energi och sedan tackla av helt mellan varven.
Kvällens två covers är väl en trevlig tillställning men när gubbarna för första gången spelar på ett nytt ställe hade två egna låtar av hits-karaktär passat bättre. Med en äckligt bra ljudbild, där basen är markant utan att slå över, blir det aldrig dåligt. Att sedan räkna in decennier av erfarenhet gör att trion utan problem levererar långt över lägstanivån. Samtidigt är det för många dips i intensiteten för att detta ska kamma fram de högsta poängen. Men mysfaktorn och gubbrocken, ja, den är rätt svårslagen ändå.
Setlist:
- Got Me Under Pressure
- Waitin’ for the Bus
- Jesus Just Left Chicago
- Gimme All Your Lovin’
- I’m Bad, I’m Nationwide
- Pincushion
- I Gotsta Get Paid
- Flyin’ High
- Foxy Lady (The Jimi Hendrix Experience cover)
- Catfish Blues (Muddy Waters cover)
- Cheap Sunglasses
- My Head’s in Mississippi
- Chartreuse
- Sharp Dressed Man
- Legs
- Tube Snake Boogie
- La Grange / Sloppy Drunk Jam
- Tush
Bäst: sväng och erfarenhet uppblandat med skägg och humor.
Sämst: när energin dippade gjorde den det allt för intensivt.
Betyg: 7/10
Foto: Sandra Thulin
Text: Cecilia Wemgård
Fler livebilder hittar ni här – LÄNK
