Century Media
Släppt den 6 januari 2014
Iced Earth är amerikanarna som har lirat tung metall i 25 år, bytt laguppställningen lika ofta som andra byter tröja och som alltid har kommit lite i skymundan. Samtidigt har de haft båda de ikoniska sångarna Matt Barlow och Tim ”Ripper” Owens bakom mikrofonstativet. Men vad är det då som har gjort att dessa jänkare efter mer än två decennier fortfarande håller igång? Jo, svaret hittar vi i bandets ledare och skapare; gitarristen Jon Schaffer. För i mångt och mycket kommer Iced Earth alltid att vara Iced Earth så länge denna man driver detta. Han är både låtskrivare, riffskapare och kvalitetskontrollant. Med ett patenterat amerikanskt heavy metallsound, invävt i fler texter om konspirationsteorier än vad som kan anses hälsosamt, är nya plattan faktiskt helt okej. Herr Schaffer skulle aldrig låta sitt skötebarns rykte besudlas av dålig kvalité. Samtidigt är denna skapelse en av de svagare i bandets karriär. Med 25 år i branschen hade jag faktiskt förväntat mig något mäktigare än detta.
Det börjar dock bra med den blytunga Plagues of Babylon som fortsätter i samma spår som förra skivans titelspår, Dystopia. Detta är sångaren Stu Blocks andra album och det märks att han har börjar bli varm i kläderna. I jämförelse med de vokalister vars position han nu ersatt kombinerar han det bästa från dem båda. Stu har en bra vidd på sin röst där han kan levererar allt från höga skrik till mörkt growlande. Kraften kommer direkt från diafragman vilket ger tryck i låtarna. De sex inledande spåren är alla en del av Schaffers författarambitioner. Som vanligt målar han upp en värld styrd av korrumperade ledare vars största problem är en tapper motståndsrörelse. Detta utspelar sig i den så kallade Wicked-världen, en plats där maskoten Set Abominae har en framträdande roll. Denna gång har världens ledare släppt lös ett virus som förslavar människorna och gör dem till själlösa zombies. Historien når sin topp i Among The Living Dead som gästas av ingen mindre än Hansi Kürsch från Blind Guardian. Hansis karaktäristiska röst lyser igenom i mixen vilket var ett medvetet val från Schaffers sida. Själv hade jag nog tonat ned hans medverkan eftersom spåret får för mycket av Blind Guardians karaktär över sig.
Överlag är det också mixningen av detta album som får mig att rynka på näsan. All form av vitalitet är som bortblåst och det digitala lyser igenom med strålkastarljus. Schaffer förklarar det hela med att bandet har anpassat ljudet för att det ska låta bra även på en mp3-spelarei i budgetklass. Metallica använde sig av samma argument på albumet Death Magnetic. Behöver jag ens nämna att den skivan fick svidande kritik för just ljudmixen?
Efter att The End? har tonat ut och avslutat ytligare ett kapitel i Wicked-sagan bjuds vi på balladen If I Could See You. Den här låten vill låta som klassiska Iced Earth med en smäktande melodi och tårdrypande sång. Beklagligt nog räcker det inte hela vägen fram. Efter detta följer sedan fem låtar som varken har något med skivans övergripande koncept eller varandra att göra. Det kommersiella tänket om att lyssnaren gör sin egen spellista snarare än att lyssna på albumet från början till slut var orsaken till detta. Var för sig är låtarna hyfsat starka men spelas de i följd finns det ingen röd tråd som binder dem. Cthulhu har ett intressant tema men känns väldigt idéfattig. Peacemaker ger å andra sidan en trevlig twist eftersom den söker bredda Iced Earths stil. Vad jag verkligen saknar är Jon Schaffers galna och nyskapande riff. Just nu verkar han gå på tomgång för jag hittar få minnesvärda stunder under denna dryga timme av musik.
Skivan avslutas med två covers varvid den första är en nyinspelning av Sons Of Libertys Spirit Of The Times. Det intressanta med detta är att Sons Of Liberty är Schaffers politiska soloprojekt där han själv sjunger. Med andra ord har han valt att göra en cover på sin egen låt. Därför blir det nästan sorgligt när Stu med läspande sång slaktar denna. Framförallt då Schaffer tidigare har visat att han är en kompetent sångare. Den andra covern är på Jimmy Webbs Highwayman som bjuder på celebert gästspel från både Russell Allen (Symphony-X) och Michael Poulsen (Volbeat). Tyvärr är detta en väldigt blek kopia av ett odödligt original. Dock är det skönt att få dra lite på smilbanden för att med ett sista skratt få höra bandet fåna runt i studion. Överlag är detta en helt okej platta som grusas av faktumet att jag vet att Iced Earth kan leverera mycket bättre.
Bäst: titelspåret Plagues of Babylon.
Sämst: ljudmixen är bedrövlig.
Betyg: 6/10
Spår
- Plagues of Babylon
- Democide
- The Culling
- Among The Living Dead
- Resistance
- The End?
- If I Could See You
- Cthulhu
- Peacemaker
- Parasite
- Spirit Of The Times (Sons Of Liberty cover)
- Highwayman (Jimmy Webb cover)
- Outro
Bandmedlemmar:
Stu Block – Sång
Jon Schaffer – Gitarr /sång
Troy Seele – Gitarr
Luke Appelton – Bas
Andra musiker (i urval) på denna skiva:
Raphael Saini – Trummor
Michael Poulsen – Sång på Highwayman
Russell Allen – Sång på Highwayman
Hansi Kürsch – Sång på Amon The Living Dead
Text: Cecilia Wemgård
