Unexploded Records
Släpps i september
Med ett skivsläpp vart fjärde år kan man knappast kalla denna svenska thrash/black metal kvintetten för högproduktivt. Det tar tid, å andra sidan var det kanske värt det. Redan på debuten Warfare fann bandet sitt eget sound. Det vill säga en salig blandning av thrash, black, punk och rock med krig och rå brutalitet som budskap. På detta andra giv har de behållit sitt grundtema men skruvat upp det hela några snäpp. Med nya trummisen Jakob Hallegren(Månegarm) och basisten Titan (Bloodbanner, IXXI) låter gruppen mer vital än på länge. Rock ’n’ roll-vibbarna har fått mer utrymme utan att det för den skull har tullats på grundformeln. Men den som verkligen överraskar är frontmannen Adrian ”Outlaw” Lawson. Det är som om en helt annan människa har placerats bakom mikrofonen.
Att inleda en skiva med upptagningen av Anneliese Michels exorcism känns en aningens blasé. Angrepp är knappast de första inom extremmetalgenren att profitera på denna kvinnas död. Som tur är finns det bra mycket mer än tarvlig ockultism att ta ifrån när man letar efter russinen i kakan. Hugg Alla, Straffet och Libido är en trio låtar som besjungs på modersmålet. Den sistnämnda agerar inte bara titelspår och avslutande fanfar, den är även skivans längsta spår. Stundom släpar den sig fram men den sackar aldrig helt vilket kan ha att göra med den nyfunna pondusen i Outlaws stämma. Å andra sidan tar den inte heller och väcker något större merintresse. Det är snarare de mer fartfyllda låtarna med svängiga undertoner som verkligen lyfter denna skiva. Party In Hell bjuder på lika mycket ’jävlar anamma’ som rått partymangel där gitarristerna Karl Olsson och Dawid Dahl får visa vart skåpet ska stå. Och Liberated Intoxicated har ett sådant smittsamt huvudriff att jag mer än gärna tar denna käftsmäll om och om igen.
Libido, en psykoanalytisk term för livsenergi, och visst bjuder platta upp till detta efter fyra års tystnad. Även om jag inte knockas i första ronden så växer sig skivan starkare redan till rond två. Efter ett tredje snurr har den grävt sig in så djupt i ryggmärgen att den helt enkelt inte går att avlägsna utan kirurgi. Må hända bjuder inte Angrepp på något nytt men de lyckas definitivt sätta sin egen prägel på musiken.
Bäst: Liberated Intoxicated.
Sämst: Titelspåret, långt och stundom lite för enformigt.
Betyg: 8/10
Spår:
1. Hellführers Fuckcunt
2. Roadkill Glory
3. Hugg Alla
4. Straffet
5. Liberated Intoxicated
6. True Old Soul
7. Party in Hell
8. Libido
Medlemmar:
Outlaw – Sång
Dawid Dahl – Gitarr
Karl Olsson – Gitarr
Titan – Bas
Jakob Hallegren – Trummor
Gästmusiker
Acerbus – Sång på True Old Soul
Text: Cecilia Wemgård
