Rambo Music
Släpps den 3 december
Pumpande energi, högt tempo och aggressivt gitarrspel är det som svenska Arsenite erbjuder för den passionerade thrashlyssnaren. Konstellationen må vara okänd i tungmetallens universum, men har ändå de största thrashpionjärerna som Megadeth och Metallica i ryggsäckarna. 2012 debuterade grabbarna från Kumla med riviga Ashes of the Declined. Under bandets korta karriär har de fått äran att vara förband till undergroundthrashens F.K.Ü. I decembers kyliga mörker återvänder Arsenite med nya Apophis. Albumet lever upp till debutens energiska sinnelag, men denna gång med en ringa mängd strävan i tonsättningen.
Med ett melodiskt intro i sann heavy metalanda inleds skivan med Disorder of the Mind. Ett spår som innehåller ett flertal varierande och intresseväckande gitarrstycken. Bland annat har bandet infogat mjukt flytande partier som balanserar de både snabba och hårda thrashriffen. Något som blir extra tydliga i bland annat Hell on Earth och The valley of the Kings. Men även den aningens mer atmosfäriska framtoning är något som knappast har figurerat på bandets tidigare alster. Men trots denna experimentlusta faller albumets låtar snart in i en uttråkad sinnesstämning. Kumlagrabbarna använder sig fortfarande av allt för säkra kort, där repetitionen av samma ackord och toner sänker materialet till ett släpigt tuggande. Likt deras debut leker sångaren ”följa john” med gitarrerna istället för att agera frontman. Helhetsintrycket blir en uppbyggnad stöpt i enformighet som stundom är allt för lätt att genomskåda.
Eftersom debuten följde ett väldigt enkelspårigt mönster, blev jag nyfiken på om de kunde leverera något mer originellt och unikt. Apophis visar tyvärr det motsatta. Det känns som att de ännu inte har funnit sitt egna, riktiga sound. Under tiden som jag lyssnar på skivan letar jag ständigt efter något nytt och representativt, utan resultat. Trots deras explosiva energi som skulle kunna bidra till ett vinnande koncept, saknar deras musik variation. Skulle de lyckas utveckla ett mer karaktäristisk tonspråk, skulle jag kanske ge Arsenite en ny chans i framtiden.
Bäst: Energin
Sämst: Bristen på variation
Betyg: 5/10
Spår:
1. Disorder of the Mind
2. No Surrender No Retreat
3. Hell on Earth
4. Cult of the Demon
5. Apophis
6. The Valley of the Kings
7. This Is the End
8. City of Anarchy
Medlemmar:
Tony Classon – Sång, gitarr
Niklas Gustavsson – Gitarr
Henrik Persson – Trummor
Martin Giaever – Bas
Text: Jill Wrethagen
