Sedan tyska rock-rävarna i Axxis återgått till sitt gamla sound med förra skivan Retrolution (2017) har karriären sakta men säkert tassat på i maklig fart. Filmmusik har spelats in, gamla medlemmar har plockat upp gitarren för första gången på åratal och skiva nummer sexton är påväg ut i skivdiskarna. Som vanligt är det samma finurliga blandning av politiskt allvar och svängig allsångs-heavy metal med partytema som gäller. Tillsammans med keyboardisten Harry Oellers diskuterar vi samtida världspolitik och tuffa motorcykelgäng.
När jag hör albumtiteln Monster Hero får jag intryck av att skivan handlar om de personer vi hyllar som hjältar men som egentligen har en ganska mörk baksida vi sällan ser.
— Många av texterna handlar om världen som den ser ut idag. Vi har många politiker om Donald Trump, Recep Tayyip Erdoğan och Vladimir Putin som har styrt in på en radikal politisk bana. Det första steget de tar är att berätta för folket hur mycket bättre deras land kommer att bli under deras styre. Trump myntade slogan; ”make America great again” och dessa politiker beter sig som hjältar men i slutändan är faran de utgör så stor att det kort och gott är monster. Å ena sidan handlar skivan om radikala politiker, å andra sidan handlar den också om hur tekniken tar över våra liv. På omslaget har vi en Terminator (från filmen med samma namn där Arnold Schwarzenegger spelar en av huvudrollerna) som symboliserar detta. Idag när du läser saker i pressen eller nyheter på Facebook så är det svårt att veta om det är sant eller ej. Fakenews håller på att ta över och vi influeras av saker och personer som vi inte har en aning om vad eller vilka de är. Tekniken blir som en hjälte som hjälper dig med allt, betala en liten slant och du får tillgång till det mesta men vad som sedan händer med din personliga data har du ingen kontroll över. Så vad vi vill med några av låtarna är att uppmana folk att hålla ett vakande öga på detta.
Tar denna utveckling av teknologi och politik och skrämmer dig?
— Nej, jag kan inte säga att det faktiskt skrämmer oss. Vi är inte politiker och vi vandrar inte på en väg där vi kan säga till folket att bete sig på det eller det sättet. Jag som aktör och musiker har en chans att sprida informationen om detta och handskas med det men jag är inte rädd för det.
Du har vant dig?
— Inte precis. Vi måste ändå leva vidare med våra liv, men vi kan hålla ögonen öppna. Lita inte på allt och alla, men sluta inte att leva och ha kul. Låt det vara en vaksam tanke i bakhuvudet.
Lite som ert album generellt. Det finns en ganska jämn balans mellan allvarliga låtar som exempelvis titelspåret eller partydängan Rock Is My Religion. Är det någonsin svårt att balansera mellan det seriösa och det roliga?
— Nja, jag tror snarare att detta är vår grej och vårt sätt att skapa musik. Det är inget vi planerar. Det är jag och sångaren Bernhard Weiß som skriver alla låtarna. Vi pratar mycket i studion och i replokalen och det är då våra låtar får liv. Vi pratar om allt från vardagsliv och politik till musik och fester. Allt detta blir i slutändan våra texter och även om vi inte är 18 år som när vi började, utan snarare gamla gubbar i 50-års åldern, så ger det en fingervisning om hur vår musik låter.
Så vad var det ni pratade om som startade skaparprocessen till detta album?
— Den riktiga startpunkten, den första låten som vi skrev, var We Are Seven. Den kom från ett helt annat håll än musiken vanligen brukar komma ifrån. Vi blev tillfrågade av en kille här i Dortmund om vi ville skriva musiken till en film han ville göra om ett motorcykelgäng som skyddar kvinnor från skitstövlar. I handlingen blir en av kvinnorna som de skyddar mördad och filmen centrerar sig kring ett hämnddrama. Låten fick sitt namn och sin form av att det är sju medlemmar i gänget men filmen är inte klar än så vi väntar fortfarande på slutprodukten. Eftersom vi ändå hade denna låt klar kom den att bli startpunkten för den här skivan. När man har den första sången klar så är resten en bagatell. Jag och Bernhard har arbetat tillsammans i över 20 år med att skriva låtar och har vi väl fått igång skrivarflödet så rullar det bara vidare. Du kan inte stoppa oss och allt som allt gjorde vi 17 låtar till det här albumet. Allt hamnade inte på skivan och tillsist var vi tvungen att säga stopp så att vi även hann gå in i studion och spela in något. Skratt.
Alla låtar som inte fick komma med på denna platta, vad händer med dem? Hamnar de i papperskorgen eller sparas till en annan skiva?
— Låtarna är inte skräp så eventuellt behåller vi dem till nästa skiva eller så får de bli bonusspår på framtida släpp eller specialversioner av skivsläpp. Kanske använder vi dem nästa år när bandet fyller 30 år eftersom vi har lite småplaner på vad vi vill göra till detta jubileum. En annan sak du ska veta är att eftersom vi hade ett sådant flöde med låtidéer så slutade det med att jag spelade gitarr själv på skivan. Jag är rätt duktig på både keyboard och gitarr och har lagt några gitarrspår på en del av våra äldre album. Denna gång kunde vi helt enkelt inte vänta på att vår gitarrist Stefan ”Stürmer” Weber (Rebattered, Regicide) skulle få en lucka i sitt schema. Vi spelade in och Bernhard sa att det lät bra och att vi skulle behålla det. Det här är första gången på 25 år som jag spelar gitarr och första sången jag spelade in efter alla dessa år är All I Want Is Rock. Därför är den väldigt speciell för mig.
