Datum: 2015-02-05
Fem olika band, fem olika genrers. När Bandit Insanity Tour rullar igång är det lika mycket en blandning av kvalité som av stilar. Medan vissa av banden har en del att jobba på lägger andra in överväxeln redan från start, varvid kvällen närmast kan jämföras med en hiskelig berg-och dalbana.
Crunge
Oavsett arena är det alltid en ytterst otacksam uppgift att vara första band på scen. Publiken har inte hunnit strömma till och inte heller har ölen börjat flöda. Samtidigt bjuder Crunge inte på något utöver det vanliga. Visst är deras 70-talsosande hårdrock/grunge hybrid välspelad. Och ja, sångaren och gitarristen Mathias Blomster har både en tonsäkert harmonisk och stark röst. Vad bandet faller på är däremot inte deras släpiga musik (tungt kan många gånger överväga glättigt) utan snarare bristen på regelrätt gnista. Framträdandet kan i bästa fall beskrivas som ”dovt” och frågan är om det verkligen ska behövas tre hela låtar som uppvärmning? Det är först lagom till avslutande The Treason, titelspår från bandets senaste giv, som Crunge verkligen lever upp.
Betyg: 5/10
Fler livebilder hittar du här – LÄNK
Outtrigger
Sedan Outtrigger slog igenom i Melodifestivalen förra året har bandets tagit två steg i taget uppför karriärstrappan. Därför är det under min fattningsförmåga att publiken är så fåtalig. Ett band som vann röster i Melodifestivalen måste väl dra med sig en och annan lyssnare från tv-soffan. Åh andra sidan bjuder kvintettens snabba vändningar mellan radioskval och aggressiv metal på lika mycket spänning som en urvattnat tomatsoppa. Detta har gjorts både förr och många gånger bättre. Däremot måste det understrykas att bandet ändå uppvisar en redig dos energi live vilket de kan komma riktigt långt med.
Betyg: 5/10
Fler livebilder hittar du här – LÄNK
Smash Into Pieces
Örebrosbaserade Smash Into Pieces tillhör den där kategorin av band som du må hände inte gillar på skiva men som ändå överraskar live. På skiva är de en ärkestereotypisk nu-metalkreation, men live lyckas de förmedla musiken på ett bra mycket mer trollbindande sätt. Det känns väldigt genomtänkt samtidigt som gitarristerna Benjamin Jennebo och Per Bergquist frammanar en småputtrande och intresseväckande aggressivitet med sitt strängbänderi. Lika mycket beröm ska gå till sångaren Chris Adam Hedman Sörbye vars rökiga och själfullt harmoniska röst är ytterst njutbar. Trots att låtar som Cold är rena rama popdängan kontrar bandet med en bredbent attityd. En sexa som betyg känns lockande, men i detta fall bör inte personlig musiksmak få styra när ett band både bjuder till och med bravur fångar sin publik.
Betyg: 7/10
Fler livebilder hittar du här – LÄNK
H.E.A.T
Är det fel att säga att AOR-rockiga H.E.A.T är ett av Sverige bästa liveband? Nej, för när dessa grabbar är i stan är det så mycket folkfest att taket lyfter och spriten flödar. Mycket kan självklar tillskrivas bandets energiska frontman Erik Grönwall. Som en korsbefruktning mellan en skållad ekorre och en torrjuckande tuppkyckling dansar han runt och slår volter över hela scenen. Att bandet även har kaxat till sig på senare år är ingen underdrift, det är nästan oförskämt vilket självförtroende grabbarna har på scen. Det här är ett gäng som vet att de kan, och som kommer att bevisa det vid varje spelning. Vare sig det är tunga Point of No Return eller smäktande Mannequin Show kopplar kvintetten ett järngrepp om sin publik. Den allsång-och glädjefyllda entusiasm som åskådarna bjuder som respons till Tearing Down the Walls är lika mäktigt rolig som när herr Grönwall får för sig att skråla Helan går mitt under Beg,beg,beg. Det går helt enkelt inte att stå still och när sista tonen har rullat ut i natten är det så mycket adrenalin och svett kvar i luften att det ligger som en klibbig hinna över scenen.
Betyg: 9/10
Fler livebilder hittar du här – LÄNK
På grund av lokaltrafikens brist på nattliga avgångar på vardagar var CrankItUps utsända tvungna att skippa stora delar av Hardcore Superstar. En del livebilder återfinns dock här – LÄNK
Foto: Sandra Thulin
Text: Cecilia Wemgård
