Black Stone Cherry – ”Between The Devil & The Deep Blue Sea”
(Roadrunner Records)
Tre år efter 2008 års Folklore And Superstition är nu Edmontons Black Stone Cherry tillbaka med sitt tredje studioalbum, Between The Devil And The Deep Blue Sea.
I inledande spåret och första singeln White Trash Millionare märks direkt den påkostade och fläskiga produktionen. Tendenserna var tydliga på bandets förra skiva men har nu realiserats. Detta klär överlag låtmaterialet men har samtidigt reducerat den personliga prägel i form av de sydstatsrockinfluenser som fått stryka på foten i flera bidrag.
Lyckligtvis har Kentuckysönerna fortfarande den goda smaken att undvika den värsta innehållslösa rocklyriken om sex, alkohol och att ”rocka”. Istället finns det mer sofistikerade och historieberättande texter för den intresserade att ta del av. Blame It On The Boom Boom är dock ett kul undantag där Danko Jones lätt hade kunnat stå med som författare.
Flera låtar sticker ut och träffar mitt i prick. Den tidigare nämnda albumöppnaren är en enkel och effektiv hit. Such A Shame och Killing Floor har refränger som man inte vill att ska ta slut. All I’m Dreamin’ Of bjuder på snygga strängarrangemang och visar att bandet är vassare utan feta gitarrmattor. I Won’t Let Go balanseras bandets hårda och mjuka drag perfekt och blir albumets bästa stycke.
Förutom att skivan är fyra eller fem spår för lång är det svårt att hitta några större svagheter med Between The Devil & The Deep Blue Sea. Låtmaterialet är starkt och växer efter varje lyssning. Originalitet är dock ett tydligt problem. Allt för ofta sjunker låtarna ner i det oändligt breda och djupa träsket av tung men sönderpolerad amerikansk radiorock. Bortsett från Chris Robertsons stämma har bandets sydstatsrockinfluenser blivit svårare att tyda jämfört tidigare alster. Faktum är att detta album lika gärna hade kunna vara släppt av Nickelback eller Theory of a Deadman, vilket inte är en fjäder i hatten. Klart bortkastad talang av killarna som kan vara så mycket bättre (ni som hört Peace Is Free bandets förra släpp vet vad jag menar).
En stabil insats med noterartoppar som som dock inte värmer mer än sist.
Bästa låt: Won’t Let Go
Betyg: 6 / 10
Alexander Skogberg
