Datum: 2015-12-16
Från att ha grundats 1998 ur ett lattjande med ny inspelningsutrustning för medlemmarna i Katatonia, Opeth och även Dan Swanö, är de nu en av de mest omtalade akterna inom death metal. Trots att konstellationen är grundad i Stockholm är detta första gången de beträtt någon av huvudstadens scener. Stämningen är därför olidlig inför det stora kalaset, särskilt efter att Overtorture och Facebreaker har värmt upp publiken med en och en annan käftsmäll.
Starten är tämligen krystad när kvintetten drar igång med ’Let The Stillborn Come To Me’. De bloddränkta herrarna är vid det här laget låsta vid instrumenten och deras långa hår tycks främst komma till fördel för att skyla sina ansikten. Sångaren Nick Holmes kramar mickstativet med händerna som om han sökte trygghet under sin prestation och tittar upp mot taket med en frånvarande blick. Endast några få av de halvdragna hårdrocksveteraner i publiken tycks förlora sig i musiken, medan den stora majoriteten nöjer sig med att tyst spana på konserten. Detta ansträngda klimat är smått bitande men avtar successivt vid varje låt som spelas. Redan vid den gamla godingen ’So You Die’ börjar fler vid framkanten släppa loss och bidrar med en klockren stödkör i refrängen. Uppföljande ’Breeding Death’ är tajt, stadig och framförs exemplariskt. Trots att Debasers väggar inte erbjuder den bästa resonansen är de lyriska delarna på de efterkommande låtarna förvånansvärt klara. Faktum är att det är på den nivån att de nästan håller samma kvalitet som på skivorna. Tyvärr tappar musikerna emellanåt den välbehövda energin, istället ser det ut som om de mest längtar till att konserten är överstökad. Detta, varvat med ett intetsägande mellansnack från frontmannen, som under kvällens lopp blir bombad av utrop som ”Eaten! Eaten! Eaten!”. Det är inte förrän när Nick presenterar ’Unite In Pain’ som trycket blir påtagligt. Spelningen avrundas med tre extranummer, däribland den efterlängtade ’Eaten’ som är så benhård att det bokstavligt talat sprider en tjärliknande doft i lokalen.
Det händer till ens besvikelse väldigt lite på scenen för att vara deras första spelning i huvudstaden. Under hela föreställningen är det som att bandet inte uppskattar publikens närvaro, eller att få vara närvarande för den delen. Även om stämningen lättas efter den torra starten, håller sig medlemmarna till spelandet, utan någon vidare kommunikation med varken varandra eller publiken. Musicerandet i sig är å andra sidan ingenting att klaga på, och kanske är det bara blodstänk och blastbeats som stockholmarna kan leverera. I sådant fall får man vara nöjd med denna spelning, på villkoret att scennärvaron alltid kommer vara smått avslagen.
Betyg: 5/10
Text: Jill Wrethagen
Foto: Cecilia Wemgård, fotat på Inferno Metal Festival i Norge 2015
