1 juli 2016
Dagen gryr och festivalbesökare börjar kräla ut ur tälten för att långsamt vingla sig in på området och parkera sig i öltälten. Återställare intas i stora mängder, ibland med något bakvänd effekt, för att sedan med lagom stadiga steg röra sig mot dagens musikupplevelser.
Blues Pills
Bluesrockarna Blues Pills är bland de första intressanta artister att gästa Bråvalla denna vackra dag. Som ett bombnedslag har Örebrobandet slagit ner i hårdrocksvärlden och har sedan starten 2011 byggt en stark följarbas bland rockens alla hörn. Framgången kan i mångt och mycket tillskrivas bandets karismatiska frontkvinna Elin Larsson som med attityd och stämma rockar sockorna på den makliga skara som samlats. Tyvärr bestämmer sig moder jord för att spela ett elakt spratt mot kvartetten. Ett skyfall drar in över Bråvalla efter knappt halva spelningen. Himlens tårar faller så pass tätt att det knappt går att se något på scen. Snart vänder vinden och drar med bandet i publikens ofrivilliga dusch. Spelning avbryts tvärt då roddare och artister snabbt rusar in för att räddar den elektronik som räddas kan. Lagom tills alla instrument är bortröjda upphör regnet men då är det redan försent. Utrustningen är förstörd. Larsson återvänder till scenen och ursäktar sig med ett surmulet skratt. Hon lämnar sedan scenen efter att ha sjungit Singing In The Rain för de få själar som står troget stått kvar.
Amon Amarth
I ungefär en och en halv timme jobbar diverse roddare och festivalpersonal med att rensa bort de enorma vattenmängder som samlades på och framför scenen under det tidigare nämnda skyfallet. Den fornnordiska väderguden Njord verkar dock vara på bättre humör nu och bjuder på gassande sol och värme när vikingarna gör entré med The Pursuit of Vikings. I ungefär en timme framåt är det go gammal Amon Amarth-mangel som gäller med alla klyschor som hör till. Boken Röde Orm citeras, öl sveps ur dryckeshorn och publiken ombeds att konstant höja sina vikingahorn. I låtlistan återfinns alla bandets stora hits plus First Kill och Raise Your Horns från senaste plattan. Det är ungefär så mycket som hinns med under bandets korta timme innan de tackar för sig. Kort och gott kan hela konserten beskrivas med tre ord: säker, klyschig och skitbra!
Flogging Molly
Att se folk dansa snarare än att mosha på en konsert är något som hårdrockaren är ganska ovan vid. Men det är exakt detta som sker när irländska Flogging Molly intar Bråvalla. De EDM-artister som gästar festivalen kan slänga sig i väggen för den största dansfesten sker i punkens regi. Congatåg avlöser varandra medan breda flin sträcker sig från öra till öra på alla deltagare. Att banjos, fioler och punk kan passa så bra ihop är häpnadsväckande. Att frontmannen för det mesta pratar om öl och delar ut Guinness till publiken gör inte stämningen sämre. Man kan nog gå så långt och säga att stämningen är festivalens hittills bästa.
Tenacious D
Akustiska gitarrer, två feta amerikanska filmstjärnor, en röd djävul och obscena textar i mängder. Dessa ingredienser skapar fenomenet Tenacious D som tar plats på Panorama Stage under kvällens tidiga timmar. De är mycket möjligt att rockduon har dragit flest åskådare under dagen om det enorma publikhavet får döma. Tyvärr är det lite svårt att rättfärdiga publikstödet när man ser vad jänkarna bjuder på. Visserligen låter allt bra men det känns allt för mycket som skådespeleri. Jack Blacks (sång, gitarr) förlöjligande av partnern Kyle Gass (gitarr, sång) är lite väl spelat och iscensatt samtidigt som den röda djävulen (som till mångas besvikelse inte spelas av Dave Grohl) saknar briljans. Däremot kan man inte klaga på den överhängande upplevelsen. Hitlåtar som Kickapoo och Tribute rivs av mästerligt till allas glädje. Åhörarnas oblyga allsång till avslutande Fuck Her Gently sätter punkt för duons framträdande som visserligen inte är perfekt, men den är bra underhållande.
Alla bilder från Bråvalla dag 2 hittar ni här!
Text: Markus Lassus Bjälnes
Foto: Markus Lundqvist
