I Stockholmsförorten Sundbyberg, finns på O’Learys bottenvåning, klubben Hellbar, dit har vi begett oss denna lördag, för att ta del…
Browsing: Liverecension
Som vanligt är det oförskämt kallt på vintern, detta är inget som hindrar mig ifrån att kämpa mig till Harry…
Det är utan tvekan ett revitaliserat och rutinerat band som slår ner på Mejeriets scen under Luciakvällen, man hade kunnat förvänta sig mindre från ett band som just bytt ut lejondelen av sitt manskap, men Sabaton är inte vilket band som helst, något man gör sitt bästa för att bevisa under kvällens gång..
I januari 2013 är det dags. För första gången någonsin slår Gothenburg Sound Festival upp portarna. Att som hårdrocksband komma…
När jag kommer till Göteborgs Rockfest dag 3 är det redan en ca 20 meter lång kö in. Det går…
Det är Växjöbandet, Thrill Warriors, som på sin facebooksida beskriver sig som; ”…the adrenaline when you’re mad, they are the…
När bandet drar igång ”Shadow Soldiers” så är inte endast publiken utan även bandet i extas. Hela arenan hötter med näven och man tror att taket skall lyfta. För att äntligen låta publiken vila så bjuder Wolf på ett gitarrsolo. Gitarrsolon på en konsert där gitarristen själv står på scen och visar upp sig är i 99,9% av fallen tråkiga. Wolf Hoffmann är det enda levande undantaget. Han spelar diverse klassiska stycken utan att spela över i dem. I detta gitarrsolo märker man snabbt varifrån han hämtar inspiration till sina melodier. Halspulsådern på den flintskalliga gitarristen får overkliga proportioner när han med ansiktet skall uttrycka känslan av sitt gitarrspel.
Efter ungefär 40 minuter är bandet klara och plötsligt känns livet tomt. Man vill ha mer! Med de låtskatterna detta band sitter på hade man gärna önskat att höra några låtar till. Detta toppas med Harry Granroths wah-wah-solo från helvetet. Elakt, kompetent och en nästan egen komposition i låten. Under låten kommer självaste Wolf Hoffmann in framför scenen och tittar på RAM. Det nyfikna ansiktet ändras snabbt till ett stort leende och han står och njuter förnöjt.
Det är genuint, ärligt, brutalt och tornedalskt. Vintrarna i landets nordligare delar har satt sig i killarna och de visar en gång för alla att man inte behöver sminka sig för att vara brutal, det räcker med snö som piskat en i ansiktet under hela ens uppväxt.”
När Raubtier drar igång ”Besten inom mig” tycks ljudteknikern känna för att undersöka om det finns någon i publiken som har lätt att få epileptiska anfall. Strobben blinkar taktfullt med musiken vilket än en gång ger musiken en djupare dimension av svart.
Opeth på Gröna Lund, Stockholm 2012-09-14 Roadrunner Records Ikväll är det molnigt, lite småkyligt och lagom fuktigt ute. Man vet…