2011-11-24
Jag minns den allra första upplagan av Close-Up Made Us Do It som om det vore igår. Jag minns att det var en udda blandning band som ändå passade rätt bra på något sätt. År 2008 så var det Tyrol som gällde och Dark Tranquillity som ledde segertåget tillsammans med Engel och färskingarna Dead By April. En trevlig kväll minns jag, och jag hoppades verkligen att årets upplaga skulle bli lika bra. Jag hade dock inte mycket tvivel i kroppen i och med att favoriterna Entombed och The Haunted ställer sig på scenen, med sig har de pojkarna i Walking With Strangers, bandet som har lyckats ragga upp en fanbase som är förvånansvärt stor med tanke på den korta tiden de har lirat tillsammans och deras unga ålder.
Walking With Strangers öppnar upp kalaset vid 20:30, men tyvärr så är det inte så mycket folk på plats vid den tiden. De som är på plats verkar inte vara allt för imponerade, bortsett från drygt 50 personer som har stått längst fram vid scenen sen portarna till Göta Källare slogs upp för kvällen. Med tanke på att majoriteten av människorna inte är kids, och är på plats för att se Entombed och The Haunted, så förstår jag att de kanske inte gillar just den typen av metal som Walking With Strangers lirar. Men en sak är säker, och det är att grabbarna vet vad de sysslar med. De är snortighta och scennärvaron är riktigt bra. Inte riktigt min musik, men de får i alla fall ett helt okej betyg från min sida med tanke på att de faktiskt är så sjukt tighta. Jag hade faktiskt förväntat mig mindre, men jag blev ändå positivt överraskad. Kudos, grabbar!
Nu när Walking With Strangers har spelat klart så börjar det snackas lite. Folk kan inte bestämma sig för om Entombed eller The Haunted headlinear, men alldeles strax så intar det sistnämnda bandet scenen och drar igång. Göta Källare är nu mer eller mindre fullt och publiken är, precis som bandet, på topp. The Haunted är lika underbara som vanligt, och med nya plattan Unseen i bagaget så bjuder de på lite nya hits också. Setlisten är relativt blandad med både nytt och gammalt material, dock så saknar jag Hate Song och All Against All, men bortsett från det så är det finemang, speciellt med tanke på att bandet har världens bästa frontman. Peter Dolving har ett visst sätt som fungerar som en magnet på min uppmärksamhet, hans aura är så mäktig att man nästan kan börja tro att det är Jesus som står på scenen med mikrofonen i handen. Detta är The Haunteds bästa spelning hittills, utan tvekan. Eller ja, det är den bästa av de jag har sett.
Snart är det dags för kvällens höjdpunkt, mänligen de svenska death metal gudarna i Entombed att inta scenen. Dessa gubbar har jag sett så många gånger att jag har tappat räkningen, så jag vet att det kommer bli riktigt bra. Det känns som att det tar lite för lång tid för dem att börja spela, men när det väl drar igång så gungar hela haket och det känns som att taket kommer rasa ihop vilken sekund som helst. Det är röj på hög nivå med köttiga riff, smattrande trummor och ett omänskligt vrål från världens mest älskvärda lodis (LG. Petrov for president brukar jag och Henke säga). Bandet bjuder som vanligt på riktigt bra röj som helt enkelt aldrig tar slut. Låtvalen känns självklara med både krossande death metal från de tidigaste åren, de thrashigare grejerna från senare dar samt lite från death n’ roll eran som ligger mellan de två. En riktigt bra blandning låtar som är framförda med perfektion, men det hela känns ändå så otroligt rått att jag inte kan beskriva det med ord. På ett sätt känns det som att Entombed hör hemma i gamla övergivna lagerlokaler, eller kanske i en rostig bunker som har gjorts om till en mindre laglig konsertlokal? Det skulle kännas lite mer rätt så, men å andra sidan så lyckas de få alla ställen de lirar på att kännas sunkiga nog efter tre låtar. Helt jävla underbart. Tack för ikväll grabbar, det måste göras om!
//Ahmed Jelaca
