Hur farlig är den kreativa bubblan som upptår när man skapar musik? En solig sommardag stängde Crankitups utsända in sig i en bar med tre av Engels medlemmar för att diskutera kreativitet och hur nya skivan har förändrat bandets interna relation.
Abandon All Hope är ert femte album och den skiva som tog längst tid att spela in.
– Ja, det gör även att albumet är annorlunda i jämförelse med de andra, berättar gitarristen Marcus Sunesson. Vi blev ganska bekväma på det senaste albumet. Förra gången klev vår nya trummis Oscar Nilsson in i slutet. Nu var han med från början och både mixade samt spelade in.
– Det var lite som en mindre katastrof, skrattar Oscar. Oftast spelar jag bara in trummorna och sedan är jag klar. På förra skivan spelade jag in sång och gitarr och denna gång blev det alla elementen. Både skivbolaget och sångaren Nicklas Engelin var överens om att det var bättre att göra allt från grunden. Frst sa jag nej främst på grund av att jag arbetat med många band och att vara så involverad i albuminspelningen som jag var krävde mycket arbete. Balansen mellan rollerna som producent och bandmedlem existerande inte, jag var rakt igenom bandmedlem. Det i sin tur ledde till att kravet jag hade på mig själv ökade och detaljer som egentligen var oväsentliga måste vara perfekta.
Ni hade ingen deadline denna gång.
– På grund av det fick vi möjlighet att sitta ner och diskutera, inte bara musiken utan även generellt, berättar basisten Steve Drennan. Konceptet och albumets titel hade vi redan klart för oss det skedde många förändringar under arbetets gång. Vi hade inga gränser och vi hade även möjligheten att gå tillbaka till texter som var kvar från Raven Kings (2014) för att se om de gick att utveckla.
– För att kunna skapa den sinnesstämning som vi ville ha behövdes det mer utrymme, berättar Marcus. Att ta känslor och humör och omvandla det till music innebär att man måste stänga in sig i en kreativ bubbla. Även om det var bra att ha den tiden så var det inte lika bra för processen. Det är inte hälsosamt att stänga in sig för länge eftersom du då riskerar att dissa en låt som i själva verket är bra. Något som vi har lärt oss till nästa gång är att inte låta det ta för lång tid. Att vara kreativ är bra, men blir du för kreativ så är det tvärtom.
Hur påverkades er relation till varandra som band av det?
– Vi har blivit bättre vänner, berättar Steve. Inte bara professionellt utan även personligt och kopplingen mellan oss har förstärkts. Nu är det roligt att gå till jobbet och hänga eftersom vi gör andra saker än musik. För ett tag sedan gick vi på en tatueringsmässa. Vem vet, det kanske slutar med en bandtatuering. Ska jag vara ärlig så tror jag att faktumet att vi vågar pressa varandra gör oss till bättre personer samtidigt som vi kan släppa musiken och vara ett gäng kompisar.
Att överge allt hopp är ett slutgiltigt beslut. Vad för historia gömmer sig bakom titeln?
– Jag fick mycket inspiration från havet och naturen, berättar Steve. Historier om hur de som dog till sjöss inte längre refererades till som människor eller objekt utan istället till själar. Kryptorna i Paris katakomber har en skrift som lyder; ”Äntra de dödas stad”. det i sin tur fick mig att tänka på boken Dantes Inferno. Alla upplever något liknande, en förtvivlan som kanske inte alltid har med döden att göra.
Håller ni med om att låten Death Reversed motsäger albumtiteln eftersom den innehåller hopp?
– Där finns alltid hopp, alla våra låtar har små fragment av det, berättar Steve. Jag skulle säga att det handlar mer om rädsla, om vart alla är på väg och hur det slutar. Samma sak gäller för alla. Är du tillräckligt stark så kan du vända om. Så som världen ser ut idag är det viktigt med hopp. Ett metalbands musik kan inte vara gladlynt, det är bara fel. Varningar och förmaningar däremot är helt okej att inkludera.
På vilket sätt har bytet av medlemmar utvecklat er musikaliskt?
– Musikens utveckling och vår utveckling som musiker går alltid framåt, men viljan att göra saker bättre förstärks, berättar Marcus. Du får möjlighet att testa på nya saker som kanske aldrig tidigare kommit på tal. Jag och Nicklas har alltid försökt pusha varandra, ibland över vår egen begränsning. Vår sångare Mikael Sehlin har fått erfara samma sak, speciellt på nya skivan.
– Jag skulle nog säga att vi pushade honom rätt så bra över kanten, skrattar Oscar. Han grät när vi var klara i studion.
– På det stora hela så är det bra stämning i bandet, berättar Steve. Om man har samma tur som vi och klarar av att hålla ihop trots motgångar så är förändringar positiva. Niklas och Marcus är originalmedlemmar och jag har varit med i snart nio år. Detta är bevis på att förändringar kan vara positiva om det är rätt sak som förändras. När Oscar gick med i bandet så tillförde han en energi som vi saknat.
I samband med att Abandon All Hope släpptes så ändrades även er logga.
– Alla I bandet kände att det var dags, berättar Steve. Eftersom vi har en relativt ny sångare och en ny trummis så vill vi att även logga ska representera oss. Den gamla speglade vilka Engel var under den tidsperioden och den nya vilka vi är nu. Samtidigt så har alla band sin signatur, främst när det gäller musiken och soundet. Det kan man inte ändra på samma sätt. Om du väljer att gå ifrån din musikaliska grund så slutar du vara den musikern och blir någon annan i samma veva.
– Engel kommer alltid låta som Engel, berättar Marcus. Eftersom att Nicklas skriver 99 procent av riffen så är det mer eller mindre Engel. Även om vi utvecklas så är skillnaden inte särskilt stor. Skeletten som låtarna byggs upp på är något som alltid kommer vara en avgörande faktor. Svårigheten ligger i att kunna se hur man kan skapa något som sticker ut. Nu är vi äldre och genom åren har vi träffat många andra band som gett oss nya perspektiv och fungerat som inspirationskällor. Som musiker kan du ta dig framåt på många sätt och inte bara genom att spela musik. Det är något som går han i hand.
