AFM Records
Släpps den 25 januari
Om lycka, olycka, kärlek, hat och allt kopplat till det. Det är precis så snubbarna i Evergrey beskriver det senaste alstret. Livet sägs vara en färd på okänt vatten kantat av alltför höga vågor. Sista delen i bandets trilogi Hymn For The Broken heter därför så klichéartat The Atlantic. Bandet har med sin rena progressiva metal haft en stabil karriär i över 20 år. För ett band som har spelat i över två decennium är det lätt att vråla om död och elände för att sedan kalla det en dag. Evergrey gör inte detta misstag denna gång.
Melodierna är utan tvekan albumets absoluta ryggrad. Lägg sedan till ett par talangfulla musiker och man har en bra kombination. Det stilrena solot i All I Have är så bra att nackhåren ställer sig upp. Att det förmodligen tar upp cirka två minuter utav låten är endast ett plus. A Secret Atlantis och A Silent Arcs intron bjuder på hårdare toner, men det är under de kännetecknande progressiva dalarna som bandet får skina på riktigt. Man bockar och bugar för Tom S. Englunds sånginsats som har en ovanligt hög ribba. En känslostark ton tillsammans med Johan Niemanns genialiska basslinga skapar eufori i mitten av Depature. The Tidal är albumets svarta får då den snarare låter som någonting från en housefestivals efterfilm. End Of Silence räddar upp direkt där samtliga instrument tuggar framåt.
The Atlantic känns som en samling av lektioner bandet har samlat på sig under sina tidiga arga dagar och vägen som de har befunnit sig på sedan dess. Jakten på att toppa In Search Of Truth (2001) känns trött och borde läggas på hyllan. Denna skiva säger varken mycket om bandets förflutna eller framtid, men en sak är säker. Efter att ha korsat Atlanten har Evergrey lyckats göra sig själva intressanta igen.
Betyg: 8/10
Spår:
1. A Silent Arc
2. Weightless
3. All I Have
4. A Secret Atlantis
5. The Tidal
6. End Of Silence
7. Currents
8. Departure
9. The Beacon
Medlemmar:
Tom S. Englund – sång, gitarr
Henrik Danhage – gitarr
Rikard Zander – keyboard
Johan Niemann – bas
