Datum: 2014-06-18
Slå klackarna i taket och sparka in dörren. Det är irländsk pubrockafton på Gröna Lunds stora scen. Och visst blåser det vindar av grönt och fyrklöver över Djurgården när Flogging Molly brakar igång med både dragspel, banjo, elgitarr och bas. Med vittring av både celtisk musik och punkig attityd har marken ändrats om till ett galet dansgolv. Hundratals är de människor som moshar, crowdsurfar, klappar med och svänger sina lurviga. Vart man än vänder sig syns fånigt glada leenden från örsnibb till örsnibb. Ja, det är nästan löjligt hur mycket energi som den irländska septetten kan förmedla till åskådarmassan. Dessutom, hör och häpna, ligger energin praktiskt taget konstant på högsta nivån föreställningen igenom.
Dave King dompterar erfaret publiken samtidigt som han i sin roll som frontman flabbar ut åt de mest underhållande sidospåren. Ena stunden står vi allihop och visar mittfingret (självklart med glimten i ögat) mot en bekant uppe på balkongen. Den andra stunden slänger Dave ifrån sig gitarren och bjuder på både höga knän och en vickande rumpa. Övriga medlemmar ska självklart inte glömmas bort. Gitarristen Dennis Casey bjuder på ystra hopp medan bassisten Nathan Maxwell skulle få en sprattelgubbe att skämmas. Uppbackade av Bridget Regan på skönsång/fiol, Matt Hensley på dragspel, Bob Schmith på mandolin och George Schwindt på trummor bjuds stockholmarna på en pubrunda sällan skådad. Under Whistles the Wind förvandlas publiken till ett hav av vajande armar medan Drunken Lullabies skapar regelrätt ringdans. När till och med vakterna står och nickar med i Tobacco Island, ja då vet man att det svänger rejält. För första gången på länge står inte en enda kotte still i Gröna Lunds publik.
Ja, man kan klanka ned på att gruppen missar en ton här och där. Å andra sidan är det så mycket kärlek och gensvar mellan band och publik att ljudet endast känns som en världslig sak. Till och med covern på The Dubliners The Rare Old Times har ett grönt och glatt skimmer över sig. När klockan sedan sakta börjar närma sig nästan 2 timmars speltid avrundar bandet med klämchecka The Seven Deadly Sins för att sedan klockrent summera kvällen med If I Ever Leave This World Alive.
Setlist:
- Screaming at the Wailing Wall
- (No More) Paddy’s Lament
- Every Dog Has Its Day
- Revolution
- Whistles the Wind
- Drunken Lullabies
- Saints & Sinners
- Requiem for a Dying Song
- This Present State of Grace
- The Son Never Shines (On Closed Doors)
- Us of Lesser Gods
- The Rare Old Times
- Tobacco Island
- The Likes of You Again
- Swagger
- Float
- Devil’s Dance Floor
- Salty Dog
- What’s Left of the Flag
- The Wrong Company
- Black Friday Rule
- The Seven Deadly Sins
- If I Ever Leave This World Alive
Bäst: fantastisk energi och publikkontakt!
Sämst: en del spelfel och tonmissar.
Betyg: 9/10
Foto: Felicia Lundgren
Text: Cecilia Wemgård
Fler livebilder hittar ni här – LÄNK
