Det är tidig eftermiddag när jag ringer upp Pär. Jag sitter förbered med en kaffe och funderar över Bourbon Boys som nyligen har släppt sitt andra album Hail To The Chief . Det finns mycket intressant att prata om med sångaren som av många anledningar rört om på den svenska metalscenen. Det går inte många signaler innan jag möts av den norrländska dialekten på andra sidan och samtalet tar fart.
God eftermiddag Pär! Allt bra?
Jo, det är bara fint. Det är rock ’n’ roll vettu!
Nyligen släppte Bourbon Boys sin andra platta Hail To The Chief. Hur tycker du att responsen har varit? Känner du att ni har lyckats nå fram med den?
Både ja och nej faktiskt, man vill ju alltid nå fram till så många som möjlighet. Men det var ju ganska tätt mellan skivsläppen så det blev inte så mycket med att promota skivan, det är svårt att hinna med när man har så lite tid på sig. Men nöjd med skivan är jag absolut och jag hoppas verkligen den fortsätter att sprida sig som en löpeld!
Du har tidigare berättat att händelser i ditt vardagliga liv har inspirerat dig i ditt tidigare material med Raubtier. Stämmer det även med låtarna på Hail To The Chief?
Det stämmer i allra högsta grad. Det är mycket som både inspirerar mig och irriterar mig, så det har en tendens att ta plats i mina låttexter. Men jag håller mig på det jordnära perspektivet, det är ju det som är poängen med den här formen av musik som vi gör med Bourbon Boys; Det ska vara vardagligt så att folk kan relatera till det.
Vad får dig att dras till en så levande och känsloladdad musikstil som countryrocken? Är det något som hänger med sedan barndomen?
Ja, absolut. Jag är född och uppvuxen i Tornedalen, där jag har spenderat största delen av mitt liv med att syssla med lantbruksverksamhet. Det gör jag fortfarande när tiden räcker till och har man spenderat mestadelen av sitt liv i en traktor – Ja, då faller sig countrymusiken ganska så naturligt.
Du har fått mycket positiv respons för dina filosofiska, stundtals politiska och känslomässiga låttexter för Bourbon Boys. Samtidigt har dina texter med Raubtier många gånger blivit kritiserade. Vad känner du kring det här?
Ja, men precis. Jag förstår inte riktigt den kritik vi får, för ofta känns det som att någon sitter och analyserar det jag skriver. Jag lämnar ju texterna tämligen öppna för läsaren att skapa sig en uppfattning om vad som sägs, men ibland känns det som att vissa inte fattar ett jävla skit av det jag skriver. Men den positiva responsen är rolig, det är skönt att skapa något som folk kan relatera till.
Det berör ju till exempel politiken med, även om jag inte har några klara politiska budskap. Jag har ju en grunduppfattning om att man ska kunna fortsätta att leva och verka ute på landsbygden och åsikter kring det. Man inspireras ju av sitt eget liv, det är få saker som är så intressant för en själv som det egna livet.
Vad är fördelarna respektive nackdelarna med att spela i två olika band med så olika inriktningar, men ungefär samma uppsättning av medlemmar?
Fördelen är ju såklart att man vet var ”personalen” håller hus, haha. Det sker ju väldigt sällan några dubbelbokningar och kommunikationen är bra. Sen är det klart, nackdelarna är att det hela tiden är fullt upp med båda projekten och ett fullspäckat schema. Sen är det ju klart, det blir ju stora kontraster. Med Raubtier kan man ju stå där framför 30 000 i publiken och sedan hamna i Norge med Bourbon Boys framför 30 personer istället. Den tryggheten man har i sin roll rycks ju bort.
Du använder dig av två olika metoder röstmässigt när det gäller Raubtier och Bourbon Boys. Det känns som att du går mer på känsla i Bourbon Boys och på kraft i Raubtier. Stämmer detta?
Ska jag svara helt ärligt så är ju sanningen den att tekniken jag använder i Raubtier handlar om att leverera så mycket kraft och volym som möjligt, den tekniken gör ju att om rösten blir förstörd och svajar lite så kan man täcka upp det med att kötta på ännu mer så det ändå låter okej. När vi gjorde Hail To The Chief så hade jag högre krav på mig själv. Jag skulle inte vilja kalla mig själv för en sångare, för det är jag inte och här var jag tvungen att leverera en annan typ av sång.
Vi fortsätter diskutera lite kring skillnaderna röstmässigt, country i sig och vad som händer längre fram. Pär berättar att han och de andra killarna befinner sig i studion för att färdigställa Raubtiers kommande album. Han vet fortfarande inte om Bourbon Boys kommer att ge sig ut på turné än. Men han passar på att ge våra läsare en hälsning innan vi avslutar intervjun: – Ge Hail To The Chief en chans, det är en jävligt bra skiva och jag har nog inte varit med om att skapa något bättre.
