Season of Mist
Släpps den 24 november
Hat och misantropi står på agendan när svenska Shining gör sig redo att släppa nytt. Med lika delar självhat, demoner, black metal, country och framåtskridande inslag har vår skribentjury satt tänderna i EP:n Fiende från kommande skivan Varg utan Flock (släpps den 5 januari 2018).
Edit Tembe:
Jag är din fiende bjuder på något som viker en mikrometer från samma gamla visa. Även om musiken är identisk sedan ett decennium tillbaka är låtkonceptet nytt. Med en perfekt mix har Niklas Kvarforth (sång) dammat av micken rejält och ljudet är kliniskt rent. Protagonisten i sagan om Shining har gått ifrån låtraderna om konsten i att totalkvadda sig själv och vara deppig. Den här gången är det personligt med hämnd på agendan, istället för död åt alla och absolut allt. På B-sidan, under den akustiska covern på No Rest for the Wicked av The Coffinshakers, är Kvarforth ostadig i stämman. Hans sång klär illa i rockabilly-balladen som går i fel tonart. Det låter ansträngt och orent.
Förutom att knark- och rakbladsorgier har ersatts med en cyniskt vendetta har man hört varianter av Jag är din fiende tusen gånger förut. Det börjar bli svårt att skilja mellan alla mängder hits. Låten på B-sidan är absolut en snygg symbol för att ha slaktat sin nemesis. Varför ett musiksnille väljer att låta som en kåt cowboy, framför att ge upp på Johnny Cash-drömmarna, är dock en gåta.
Betyg: 5/10
Andréa Hillgren:
Bandet levererar modern black metal i den mer tekniska skolan och fortsätter att utveckla sitt instrumentala musicerande. Fiende bjuder på sju minuter långa avancerade riff och invecklade slingor. Niklas sätter sin klassiska prägel på musiken genom att omväxlande skrika och sjunga i samma tempo som låten fortskrider. Bandet lyckas klämma in både modern, komprimerad rock och molande mollskalor på ett imponerande och tillfredsställande sätt. Även No Rest for the Wicked är välspelad och nästan dubbelt så lång som originalet av svenska The Coffinshakers. Shining anstränger sig lite, om ens något alls, för att sätta en egen prägel på låten. Niklas strävar efter att få till samma vokala djup som Rob Coffinshaker (sång, gitarr) utan att nå hela vägen fram.
Fiende innehåller allt som förväntas av en singel som föregår ett albumsläpp – ett utvalt spår från skivan och en cover. Mer än så behövs egentligen inte om det som släpps är väl genomfört, något Shining gott och väl levererar.
Betyg: 7/10
Markus Östmark:
Sju minuter och fem sekunder av allt möjligt. Det är vad Jag är din Fiende består av. Ett snyggt aggressivt riff inleder det hela, innan Niklas karaktäristiska ”huah!” ger sig tillkänna. Vid versens entré blåses man fullständigt av stolen av dess knivskarpa gitarr som hackar sig in i medvetandet. Det är ett riff som är svårt att definiera, det upplevs nästan som att det går i baktakt. Niklas själv låter väldigt trevlig och är argare än någonsin när han skriker ur sig ett gäng demoner. Detta vägs dock upp av det vackra gitarrsolot som pågår i någon minut. Tyvärr är detta ett solo som kunde sett mer originalitet, då det blir väl mycket skalor som rör sig upp och ner för gitarrhalsen. Allt går sedan över i ett par minuter av behagliga jazzliknande toner, innan låten summeras med avslutningsriffet som är detsamma som inledningsriffet. B-sidan, No Rest For The Wicked, är av mer traditionella mått, men då är det också en cover. Den är The Coffinshakers original trogen, och andas Johnny Cash. Melodimässigt har den vissa likheter med Big Fishs dänga Den Blinde Rasisten (Sånger Ur Sten, 1994). Låten säger varken bu eller bä.
Inför det stundande albumet så bådar denna singel väldigt gott. Shining går från klarhet till klarhet och känns oerhört moderna. De går definitivt i bräschen för den svenska metalscenen och utvecklas åt helt rätt håll.
Betyg: 8/10
Spår:
1. Jag är din fiende
2. No Rest for the Wicked (Coffinshakers cover)
Medlemmar:
Niklas Kvarforth – Sång
Peter Huss – Gitarr
Jarle Byberg – Trummor
Marcus Hammarström – Bas
