Letar man efter urskogsbetonad paganistisk black metal behöver man inte titta längre bort än till vårt grannland Norge. Sedan mitten av 90-talet har det stridsvrålande Kamfar gjort scenen osäker med allt från otyg till mörka helvetesvandringar. År 2011 spelade de in albumet Mare som påbörjade något som kan liknas vid en trilogi. Detta följdes upp av förra årets platta, Djevelmakt, varvid det i år har blivit dags att knyta ihop säcken med kommande albumet Profan.
– Först av allt, detta inte enbart ett koncept, säger basisten Jon-Fredrik Bakker. De tre skivorna har samma grundläggande bas, men texterna skiljer sig ganska mycket åt inom den mörka tematiken. Mare, Djevelmakt och Profan är en ny fraseologi, både musikaliskt och visuellt. Allt vi komponerar och uttrycker blir mörkare. Detta är vårt tredje kapitel som sådant. Under inspelningen av Mare valde Thomas Andreassen(gitarr)att lämna bandet på grund av personrelaterade saker. Vi hade sedan vägt mellan att lägga Kampfar på is, eller ta den långa vägen för att hitta en tillräckligt bra ersättare. Det var inte bara en gitarrist som vi behövde, utan även en låtskrivare och en person som passar in i bandets personkemi. Genom några goda vänner blev vi tipsade om Ole Hartvigsen(Emancer, Mistur). Vi mötte upp honom på en provspelning och han blev snabbt som en permanent medlem i bandet. Det fungerade till 100 %.
Denna konceptliknande resan tog avstamp i häxornas historia varvid ni sedan färdades djupare ned i avgrunden.
– Det stämmer bra det. Vi ville se hur djupt i skiten det är möjligt att gräva. Det är ytterst mörkt och kallt där nere. Inget liv, inget hopp, inga drömmar. Bara tomhet och död. Medan Djevelamkt var en kamp mot flockmentaliteten inom religionen och det mesta i livet, handlar Profan om total kapitulation inför döden.
Skivan kastar sig hårt mellan det heliga och det hädiska. Bland annat beskrivs låtarna som en strävan långt ned i de kallaste djup där det varken finns frälsning, befrielse eller flykt utan bara ikoner för damm och för smuts. Föreställ dig att du går eller kryper genom livet och att du strävar efter något i livet du kanske aldrig hitta. Uttrycket ”profan” är motsatsen till begreppet heligt och sakralt. Ursprungligen var det benämningen på det land som låg utanför tempelområdena. Men i vissa språk uppfattas det inte enbart som en motsats till det kyrkliga utan även som något fräckt, vulgärt och perverst.
– Titel beskriver album prefekt på många sätt. För mig är det viktigt att se att vi bara blir mörkare och sträcker oss allt längre in i det kalla, samtidigt som allt för många andra black metalband går mot ett mer progressivt ljud. För mig betyder Profan en kamp mot det som är godtaget i samhället, allt som är heligt och allt som är säkert. Profan används i många sammanhang, som du säger, och är motsatsen till allt det heliga. För oss är det också en stark signal om att vi inte kommer överens om att kompromissa.
– Vi har alla våra inre demoner som ofta sipprar ut. Varje dag kan vara en kamp mot mänskligheten som gör allt för att det ska gå åt helvete. Vi gör även ett satans bra jobb. Vi har grävt djupt för att hitta de kallaste platserna och de platserna ser inte bra ut.
Ni har valt att använda er av konst från den polska konstnären, fotografen och skulptören Zdzisław Beksiński (1929 – 2005) som var specialiserad på dystopisk surrealism. Jag har uppfattat det som att han är en av få konstnärer som ni har sett kunna spegla er musik.
– Vi har känt till Beksińskis konstverk i flera år. Han har skapat några av de bästa i målningar i vår tid. Han lyckades måla vad han såg i sina mardrömmar, vilket är beundransvärt. På Djevelmakt var vi förtrollad av målningen som vi valde att ha som omslag eftersom vi kunde läsa budskapet i vår musik i vad vi såg i konsten. Samma känsla återfinns på Profan som är en naturlig efterträdare till Djevelmakt.
Det är första gången ni har spelat in en musikvideo till en av era sånger. Varför var detta viktigt att göra vid denna tidpunkt?
– Det här är något som vi har velat göra i flera år, men av flera skäl avstått ifrån. Det är med skräckblandad förtjusning man göra en black metal video. Det mesta som redan har gjorts är ganska smaklöst och pinsamt. Det ska inte mycket till innan det blir är parodi på något som borde ha varit bra. Under inspelningen av Profan blev vi uppmärksammade på polska RedPig som verkade vara mycket professionella. Efter att ha bollat idéer fram och tillbaka bestämde vi oss för att köra på. Resultatet kommer någon gång i oktober och anser att idén och resultatet passar låten vi valde väl.
Text: Cecilia Wemgård
