7/6-2012
Klockan 21:45 befinner jag mig återigen på Sweden Stage. Denna gång är det Dimmu Borgirs tur att frälsa oss med sin musik. Jag är uppriktigt sagt nervös över hur ljudet kommer att vara eftersom detta är en av spelningarna jag har sett mest fram emot på den här festivalen.
Röken väller ut över publiken från scenen. Stundtals ser man knappt bandet för all rök. Sångaren Shagrath ryter ”Prepare yourselves for a deaths embrace” och de kör igång. Jag hoppas på att ljudet ska komma som en käftsmäll och att jag ska svimma av allt tryck. Jag hoppas att publiken ska vara helt galna. Jag hoppas på en riktigt, riktigt grym spelning helt enkelt.
Dimmu Borgir är helt underbara. Jag står och njuter av den snygga utsikten som sångaren Shagrath och trummisen Daray bidrar till och ser knappt vad som händer runt omkring mig. Röken och de röda lamporna gör att det ser helt magiskt ut på scenen. Shagrath blandar norska med engelska när har pratar med oss och tycker att det är grymt att få spela på Sweden Rock Festival.
Publiken är lite mesig i början. De flesta har valt att ställa sig lite längre bak och det är endast allra längst fram i mitten som det är lite röj på gång. Själv står man och njuter för fulla muggar av bland annat A Succubus In Rapture (som Shagrath dedikerar till oss kvinnor), Kings Of The Carnival Creation, Gateways, min gamla favorit Puritania och självklart avslutningslåten Progenies Of The Great Apocalypse.
Daray bjuder på ett fantastiskt trumsolo och jag blir lite förälskad i honom. Resten av bandmedlemmarna kör sin grej och får ta emot beundransvärda blickar av mig. Dimmu Borgir gör en grym show, verkligen. Det är framför allt riktigt mäktigt att få höra Gateways och Puritania live direkt efter varandra. Raden ”Be the broken or the breaker” i Gateways ger mig fruktansvärt mycket rysningar. Jag blir förälskad i Shagrath också.
Dock var det ju det här tråkiga med ljudet. Jag fick ingen käftsmäll, jag svimmade inte och publiken var inte ens helt galna (även om de skärpte till sig lite fram emot slutet). Hade ljudet varit på en bra nivå (alltså mycket högre) hade spelningen fått toppbetyg.
Bäst: Puritania och Gateways.
Sämst: Det borde vara förbjudet för långa människor att tränga sig fram och ställa sig rakt framför oss korta människor…
Betyg: 7/10
Annelie Tottie
Foto: Emma Morén.
