Datum: 2017-10-14
Multidimensionellt tunggung på en pytteliten yta. Hade vi suttit på den internationella rymdstationen, i maklig omloppstakt kring jorden, hade beskrivningen passat ypperligt på kvällens framträdanden. Med tvära kast mellan skräckförfattaren HP Lovecrafts tentakelfyllda vansinnesuniversum, och rymdens tunga svarta oändlighet, är kvällen lika kaotisk som ryssarnas uppskjutningen av Saljut 2. Behövs det ens nämnas att den tvärexploderade?
The Lurking Fear
Vad får du om du tar några av Sveriges mest meriterade death metal-musiker, slänger in dem i samma rum och avslutar med en dos tentakler från kungen av skräck? Jo, du får ett band som starkt påminner om tidiga Autopsy blandat med Morbid Angel. Väv sedan in en lyrik tagen från HP Lovecrafts universum och slemmet sitter som klistrat på väggarna. När Tomas ”Tompa” Lindberg (At the Gates) rusar in på scenen med snusdosan i bakfickan är det till allt för lama applåder. Det verkar dock han och övriga bandmedlemmar gladeligen skita i. Det sprudlar av punkig energi från kvintetten och basisten Andreas Axelson (Tormented/ Disfear) påminner om en överaktiv bulldog när han ömsom rusar runt på scen, ömsom sparkar i luften mot osynliga fiender. Med bara en skiva i bagaget, debuten Out of a Viceless Grave (2017), är det hyfsat lätt att gissa vilken låt som kommer härnäst. Vilket är en fördel när ljudbilden är så smetigt grötig att många av låtarna tycks flyta ihop med varandra. Efter en evighet hittar den ansvarige för ljudet rätt knappar och Adrian Erlandssons (At The Gates/ The Haunted) trummor dränker inte längre övriga instrumenten. Den jämntjocka ljudbilden till trots levererar gubbarna ett sprudlande energifyllt framträdande där en får undra hur Tompa lyckas behålla snusprillan under läppen när han spottar och väser likt en fly förbannad katt.
Betyg: 7/10
Earth Ship
Det går inflation i långsamhet och Berlin-baserade Earth Ship tar det till nya nivåer. Efter sju år har kvartetten fortfarande inte kommit upp i ett snabbare tempo än en söndagspromenad i ultrarapid. Och visst, det kan låta hur fantastiskt mörkt, farligt och dystert som helst på skiva, men utforskandet av denna alternativa dimension live är ungefär lika intressant som en monoton uppläsning av periodiska systemet. Sludge metal i all sin ära, men fy fan vad långdraget det kan bli i sina värsta stunder.
Betyg: 4/10
Voivod
När man har spenderat tre och ett halvt decennium med att besjunga utomjordingar i en schizofren blandning av death metal, punk och progressiva tongångar är det helt okej att vara lite gubbig på scenen. Kanadensiska Voivod gör vad de gör bäst, är lika egensinniga i musiken som på scenen. Det är också där vi möter dem denna kväll på Kraken. När nedräkningen är klar, och rymdraketen har farit iväg, står den fyra man starka ensemblen kvar med breda flin på läpparna. I ett bekvämt och kul framträdande agerar sångaren Denis ”Snake” Bélanger lekledare medan trummisen Michel ”Away” Langevin smattrar på för kung och fosterland. Medan ålder bara är en siffra för The Lurking Fear blir den mer av ett problem med kanadickerna. Även om bandmedlemmarna knappast står still känns det som att de kör med säkerhetsbältet på. Kaos och disharmoni i alla sin ära, men utan den enorma publikresponsen är spelningen inte ens hälften så kul. Plus i kanten för att bandet satsar på att ta guldmedalj i sporten ”hoppa-jämfota-på-stället-i-takt-till-musiken”.
Betyg: 7/10
Foto: Pelle Jansson
Text: Cecilia Wemgård
