Datum: 2014-03-12
Mörkret har lägrat sig över Stockholm samtidigt som två händelser ska firas på Pub Anchor. Maskinisten har släppt debutplattan Parasit och kvällen till ära ska han spela live för första gången någonsin. Med ett förflutet i gangsterrappande Kartellen har Maskinisten, vars riktiga namn är Jerry, gjort en helomvändning. Nattsvarta texter pratas fram över mörka musikslingor. Det är hårt, det är metall och det är självutlämnande.
Uppslutningen till kvällens spelning har varit över förväntan. Anchor är fylld till bredden med bikers. Tuffa grabbar och vänner som visar ett gediget stöd men som ändå står ganska stelt förankrade i golvet. Kanske är det detta som försätter vokalisten i ett nervöst tillstånd. Han introducerar första låten som Litium men spelar istället titelspåret Parasit. Det låter långt ifrån dåligt men han ser obekväm ut i sin roll som frontman. Valet av medmusiker är dock ett genidrag. Talangfullt backar de upp sången för att rädda upp kvällens första tre låtar. Rammstein-osande FTW är en blytung kreation som tillägnas de närvarande bröderna och här kan man skymta en begynnande positiv utveckling. Showen tuggar vidare i brutalt ärliga Litium. De lugnare sångpartierna dränks till viss del ut av övriga instrument. Däremot har det sipprat in mer pondus i sånginsatserna. Närvaron växer, likaså attityden. All form av bakgrundsljud (samt körer) ligger visserligen på playback men utan dessa hade konserten känts fattig.
Lagom till näst sista låten, Strid, har publiken börjat vakna till så smått. Om det beror på att Jerry äntligen växt in i rollen som frontman eller vice versa är omöjligt att avgöra. Faktumet kvarstår dock att denna debutant äntligen har släppt alla hämningar och gett sig hän åt musiken. Avslutande Syster, bror, moder jord påminner starkt om något som Raubtier hade kunnat skriva ihop. Med en hoppvänlig melodi känns det äntligen som om vokalisten har hittat sig själv. Han fyller utrymmet, tar för sig och plötsligt blir det väldigt intressant att se Maskinisten live. Det är faktiskt riktigt tråkigt att kvällens spelning slutar redan här. Mot slutet har bandet nämligen växt som en enhet för att efterlämna en önskan om mera. Jag vill ha mer musik och mer röj. Jag vill helt enkelt se mer av Maskinisten.
Setlist:
1. Parasit
2. FTW
3. Litium
4. Strid
5. Syster, bror, moder jord
Bäst: att få se Jerry växa in i rollen som frontman.
Sämst: väldigt svag start som räddades upp av skickliga instrumentalister.
Betyg: 7/10
Fler bilder – länk
Text: Cecilia Wemgård
