Datum: 2017-03-26
När världens tuffaste black metal-band ska spela världens tuffaste black metal-album görs det med ett katastrofalt tråkigt öppningsfält. Det är tur att aftonens fokus inte ligger på på förbanden som levererar det ena sömnpillret till framträdande efter det andra. Eller vad sägs som att vara skitnödigt ”artistiska” och stå bortvända från publiken under hela sitt framträdande. Ja, brittiska Dragged Into Sunlight vet verkligen hur man skamlöst snor från gothscenens mest beprövade scenspråk. Och även om Voodus faktiskt bjuder på en något intressantare show är intresset så lågt från publiken att det nästan är pinsamt. Kanske vore det lättare att dränka det hela i alkohol? Å andra sidan är sprit en alltför bra konservator.
Mayhem
Ödesdigra kyrkklockor klämtar ljudligt i lokalen när den traditionsenliga döskallen på altaret blänger elakt ut på publiken. Till jubel och höjda Iphones gör norska Mayhem ståtlig entré i sina nattsvarta kåpor. Kvällen till ära ska deras mest klassiska album De Mysteriis Dom Sathanas (1994) levereras i sin helhet. Vilket hade varit fantastiskt magiskt om nyheternas behag inte solkats ned av faktumet att de redan gjort detta för två år sedan i Norrköping. Där bjöd de dessutom på både bättre ljud och en mer storslagen scenshow. Dock passar Krakens mer intima lokaler bandet rätt bra. Med en närmare kontakt till den svettiga publiken ligger det en behagligt exalterad stämning över åskådarhavet. Något som väger upp för det i övrigt alldagliga framträdandet. Nej, ikväll skiner inte Mayhems stjärna som klarast. Istället bjuds det på en av bandets standardmässiga shower som varken är bra eller dålig, utan som snarare seglar stadigt i slapp sjögång. Attila Csihar är den ständiga teatraliska frontmannen som ömsom välsignar och ömsom förbannar folk. Ett inslag som garanterar att bandet i sju fall av tio alltid når upp till godkänt på betygsskalan. Med honom bakom rodret styr sig bandet igenom den ena klassikern efter den andra för att lämna en precis lagom eftersmak av djävulskap i munnen.
Betyg: 6/10
Text och foto: Cecilia Wemgård
