Napalm Records
Släpps den 15 mars
Atmosfärisk och känsloväckande goth metal har sedan 20 år tillbaka varit en fast grundpelare i den portugisiska konstellationen vid namn Moonspell. Gruppens senaste alster, Extinct, tar avstamp i en väl beprövad grund utan att våga sig ut på okänt vatten. Utfallet blir ett relativt stark album som tappar poäng i nyskapandet.
Introspåret Breathe (Until We Are No More) får mig rent av att tappa hakan. Låten kombinerar lågintensiva basriff med maffiga gitarr/keyboard-riff ackompanjerat av både vacker skönsång och riviga dödsskrik. Det följande titelspåret Extinct följer i samma stil, vilket även efterföljande visa gör, precis som visan efter den… och den efter det. Det är i och med denna repetition som plattans största defekt uppstår. Intresset avtar desto mer skivan närmar sig de sista låtarna eftersom de flesta låtarna är mycket snarlika. Den enda låten som bryter mönstret är avslutande La Baphomette som är ett riktigt bottennapp. Att Extinct stundom kan vara en ganska monoton upplevelse har däremot vissa fördelar. Med rätt omgivning och stämning är det lätt att tappa bort sig i de atmosfäriska tonerna och sjunka in i en lätt musikalisk trans. Då inga av låtarna skiljer sig särskilt mycket från de andra kan man enkelt bränna igenom de 46 minuterna utan att ens tänka på det. Sätt på skivan när du kör bil en mörk vinterkväll så kommer tiden bara springa iväg.
Jag önskar att Moonspell hade vågat ta ut svängarna mer på deras tionde verk. Nog för att monotonin ibland talar för skivan men jag ser mig själv tröttna på denna platta ganska snart. Och visst, varje enskild låt kan stå på egna ben men om inte Moonspell lägger in en till växel riskerar de att försvinna ut i periferin.
Bäst: Breathe (Until We Are No More)
Sämst: La Baphomette
Betyg: 7/10
Spår:
1. Breathe (Until We Are No More)
2. Extinct
3. Medusalem
4. Domina
5. The Last Of Us
6. Malignia
7. Funeral Bloom
8. A Dying Breed
9. The Future Is Dark
10. La Baphomette
Medlemmar:
Fernando Ribeiro – Sång
Ricardo Amorim – Gitarr
Aires Pereira – Bas
Pedro Paixão – Keyboard
Miguel Gaspar – Trummor
Text: Markus Lassus Bjälnes
