Datum: 9 augusti 2014
Ralf Gyllenhammar, mannen bakom hårdrocksfenomenet Mustasch, har de senaste åren vågat sig ut på okänt vatten. Vi har sett honom i allt från Så Ska Det Låta till Melodifestivalen. När mannen deltog i Körslaget fick vi oss en hårresande perukupplevelse och lite därtill. Men det betyder inte att göteborgaren har gett upp hårdrocken. Med en purfärsk skiva i backfickan intar nu gruppen Getaway Rock Festival. Peruken är dumpad och istället får vi rosévin och raggarrock så att det räcker och blir över.
Bandet marscherar in på Green Stage för att mötas av en svintaggad publik. Det känns som att varenda festivalbesökare är på plats. Det gör bandet gott, det märks att Ralf älskar att vara i centrum för något stort. Han varvar alkohol med musik. Efter 90 minuter har frontmannen klunkat i sig nästan en hel flaska rosévin. Resultatet blir en väldigt glad frontman som talar hjärtligt med publiken. Ibland tror man att det är ett tacktal som man lyssnar på. Han verkar vara väldigt tacksam för at vi är här. Att slippa svetsa, köra taxi eller göra skitjobb och istället få spela hårdrock är en uppfylld dröm meddelar sångaren.
Jag uppskattar att Mustasch bjuder på en blandad setlist med mycket nytt och mycket gammalt. Klassiker som Down In Black varvas med låtar från den nya skivan Thank You For The Deamon. Låten All My Life spelas för första gången live. Den låter bra, men bäst gör sig bandet med deras äldre material. Låtar som Mine och Double Nature resulterar i massiv allsång. Den klart bästa låten blir Homophobic/Alcoholic. Det stenhårda riffandet och den lika tunga sången skapar en stämning som rivaliseras av få konserter Getaway Rock Festival. När tiden drar sig mot sitt slut tar Ralf vid Och eggar publiken till allsång i Starship-låten We Built This City. Med armarna runt omkring närmaste främling och med leenden på läpparna lämnar publiken scenen med ett glatt humör och många bra minnen från en exceptionell konsert.
Bäst: Homophobic/Alcoholic
Sämst: Living a Dream
Betyg: 9/10
Text: Markus Lassus Bjälnes
Foto: Jennika Ojala, Katrin Unge
Fler bilder hittar ni här.
